Nordkorea har presenterat ett nytt, egenproducerat örlogsfartyg, det största som landet hittills har byggt. Fartyget, som verkar vara i storleksklassen av en modern fregatt eller en mycket stor korvett, väcker uppmärksamhet för sin design, som indikerar att det kan utrustas med ett system för vertikal avfyrning av robotar (VLS) och en fasstyrd radar. Dessa avancerade system har tidigare inte skådats på nordkoreanska fartyg och väcker spekulationer om potentiellt samarbete med Ryssland, i synnerhet när det gäller bestyckning med kärnvapenkapabla robotar.
Fartygets storlek och den antydda VLS-kapaciteten, i kombination med Kim Jong-Uns uttalade ambitioner att stärka landets sjöstridskrafter och öka förberedelserna för krig, ger upphov till oroväckande frågor. Om Nordkorea lyckas utrusta fartyget med ett fungerande VLS-system, öppnar det för möjligheten att bestycka det med en rad olika robotar, inklusive sådana med kärnvapenstridsspetsar. I detta sammanhang är det värt att titta närmare på ryska vapensystem som skulle kunna vara aktuella.
Ryssland har en lång tradition av att utveckla sjöbaserade robotsystem, och har ett flertal robotar som är kompatibla med vertikal avfyrning och kan bestyckas med kärnladdningar. Ett exempel är 3M-54 Kalibr, en familj av kryssningsrobotar som kan avfyras från ubåtar och ytfartyg, och som finns i versioner för sjömålsbekämpning, ubåtsjakt och anfall mot landmål. Kalibr-systemet har använts flitigt av Ryssland i Ukraina-konflikten, och har en räckvidd på upp till 2 500 km i den landmålsanpassade versionen. Att bestycka det nya nordkoreanska fartyget med Kalibr-robotar, eller en nordkoreansk version av dessa, skulle avsevärt öka dess offensiva kapacitet och ge Nordkorea en ny plattform för kärnvapenavskräckning till sjöss.
Ett annat ryskt system som kan vara av intresse är P-800 Oniks (NATO-beteckning SS-N-26 Strobile), en sjömålsrobot med överljudsfart och en räckvidd på upp till 600-800 km. Oniks kan avfyras från vertikala avfyringstuber och är utformad för att kunna slå ut även de mest avancerade örlogsfartyg. Även om Oniks i första hand är en sjömålsrobot, har Ryssland utvecklat en version för anfall mot landmål, och det finns spekulationer om att den kan bära kärnvapenstridsspetsar.
Det är också värt att nämna 3M22 Zircon, en hypersonisk sjömålsrobot som Ryssland hävdar kan nå hastigheter på upp till Mach 9 och har en räckvidd på över 1 000 km. Zircon är utformad för att kunna tränga igenom avancerade luftförsvarssystem, och kan utgöra ett allvarligt hot mot hangarfartyg och andra stora örlogsfartyg. Även Zircon kan bestyckas med kärnvapen.
Det är i dagsläget oklart om, och i så fall i vilken utsträckning, Ryssland skulle vara villigt att dela med sig av sin avancerade robotteknik till Nordkorea. De två länderna har dock fördjupat sitt militära samarbete på senare tid, och Nordkorea har visat ett stort intresse för att modernisera sina sjöstridskrafter. Att utrusta det nya fartyget med ryska robotsystem, i synnerhet sådana med kärnvapenkapacitet, skulle vara ett stort steg framåt för Nordkorea och skulle kunna förändra maktbalansen i regionen. Det skulle ge Nordkorea möjlighet att hota mål långt utanför den koreanska halvön och avsevärt öka den strategiska osäkerheten. Det skulle också ytterligare befästa bilden av en allt närmare allians mellan Ryssland och Nordkorea, med potentiellt destabiliserande effekter för hela Nordostasien. Även om Nordkorea skulle utveckla egna VLS-kompatibla robotar är det troligt att de skulle baseras på rysk design eller teknologi, då Ryssland är en av få stater som har den kompetensen och som kan vara villig att dela med sig av den till Nordkorea.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att detta är spekulationer. Vi vet ännu inte om det nya nordkoreanska fartyget faktiskt kommer att utrustas med ett VLS-system, än mindre med ryska kärnvapenbestyckade robotar. Det finns många tekniska och politiska hinder som först måste övervinnas. Men med tanke på Nordkoreas uttalade ambitioner och Rysslands alltmer utmanande agerande på den globala arenan, är det en möjlighet som inte kan uteslutas och som bör tas på största allvar. Det internationella samfundet, och i synnerhet länderna i regionen, bör noga följa utvecklingen och vara beredda att agera om dessa farhågor besannas.
Statsmannen är som vanligt pessimist och ser det som en möjlig utveckling att Ryssland överför militär teknologi i en allt större omfattning till Nordkorea.