Den ryska krigsmaskinen maler på. Kina accelererar sina teknologiska framsteg. I denna hyperakuta säkerhetspolitiska situation är den västerländska besattheten av perfektion inte bara en byråkratisk belastning – den är en strategisk sårbarhet.
Därför är den nya policyn från USA:s försvarsminister Pete Hegseth, att Pentagon ska acceptera system som levererar ”85% lösningen” idag för att få utrustningen i fält snabbare, inte bara en administrativ justering. Det är en nödvändig kulturell revolution för hela NATO-alliansen och ett direkt svar på hotbilden.
Hastighet slår perfektion
I åratal har Pentagons förvärvsprocess präglats av en strävan efter den teoretiskt oantastliga 100% lösningen. Problemet, som Hegseth uttrycker det, är att den perfektionen ofta är ”ouppnåelig” i praktiken. Enligt Margaret Boatner, vicepresident för Aerospace Industries Association, leder denna sökning efter fullständig optimering till att systemförvärv försenas med ett till två år.
I en tid där fienden rör sig i en hastighet vi aldrig sett förut, är en försening på två år en strategisk katastrof. Att vinna krig handlar inte om att ha den bästa ritningen, utan om att ha tillräckligt bra utrustning på rätt plats i rätt tid. Detta kräver att man är villig att göra prestationsmässiga avvägningar.
”Vi måste vara villiga att göra vissa av dessa prestandamässiga avvägningar för att möta 85% av kravet, och röra oss snabbare än att vänta de ytterligare två åren för att nå 100% och sedan flytta ut.”
Från ”Perfekt Produkt” till ”Minimum Viable Product” (MVP)
Nyckeln till att uppnå denna hastighet ligger i att anamma det kommersiella tänkandet. Christian Gutierrez, vicepresident på startup-företaget Shield AI, betonar vikten av en Minimum Viable Product (MVP) – den mest grundläggande versionen av en produkt som är tillräckligt användbar för tidiga kunder. Dessa kunder ger sedan feedback för snabb utveckling och förbättring.
För NATO och Ukraina innebär detta en radikal omställning:
- Acceptera risk: Som Steve Harris från Professional Services Council påpekar, handlar det om hur mycket förvärvsrisk (att köpa något som inte är helt färdigt) man är villig att ta för att minska den operationella risken (att soldater dör på grund av utdaterad utrustning). Denna kulturförändring måste ske i alla NATO-huvudstäder, inklusive Stockholm.
- Incitament för snabbhet: Hela systemet måste omstruktureras för att belöna snabbhet. Fienderna, de ”pacing threats” som Gutierrez nämner, väntar inte. Om ett vapensystem kan leverera 85% av önskad effekt nu, måste det prioriteras framför ett system som kanske levererar 100% 2027.
En livsnödvändig läxa för Ukraina
Detta resonemang är direkt applicerbart på konflikten i Ukraina. Varje dag som går utan leverans av till exempel ett fullt utvecklat elektroniskt motmedelsystem, innebär att ryska drönare vinner mark. Om ett system för drönarbekämpning, baserat på kommersiell teknik, kan levereras inom sex månader trots att det bara är 85% av vad militären önskar, är det militärt överlägset ett optimalt, 100-procentigt system som kommer fram när kriget redan är förlorat.
Att implementera ”85% lösningen” innebär att NATO måste sluta behandla försvarsinköp som ett rent finansiellt kontrakt och istället se det som ett operationellt nödläge. Hastighet är nu den viktigaste parametern.
Det är dags att lämna den naiva föreställningen att vi har oändligt med tid att vänta på det perfekta. För att möta Rysslands aggressivitet måste NATO prioritera den rörlighet och innovation som startup-världen representerar. Den 85-procentiga lösningen är inte bara bra nog – det är det enda strategiskt ansvarsfulla valet.