I en artikel i Epoch Times beskrivs hur vetenskapen nu rör sig på etikens yttersta gränser. Man varnar för ”designade bebisar” och de oförutsedda konsekvenserna av att manipulera det mänskliga genomet. Men medan bioetiker och lagstiftare ropar på broms, måste vi våga ställa den obekväma motfrågan: Är det inte snarare oetiskt att låta bli att förbättra människan när teknologin väl finns? Att redigera våra gener för att öka intelligens och fysisk styrka är inte hybris – det är nästa logiska steg i vår evolution.
Diskussionen om genetisk modifiering, CRISPR-teknik och så kallade ”designade bebisar” präglas ofta av skräckscenarier. Man talar om klyftor mellan rika och fattiga, om att ”leka Gud” och om riskerna för genetiska felsteg. Epoch Times belyser dessa farhågor väl. Men rädslan för det okända får inte förblinda oss för potentialen.
Vi står inför en framtid präglad av existentiella hot: klimatförändringar, pandemier och konkurrensen från artificiell intelligens. Att i det läget nöja oss med den biologiska lott vi tilldelades på savannen för 200 000 år sedan är inte bara naivt, det är farligt.
Gränsen mellan botemedel och förbättring är en illusion
Kritiker accepterar ofta genterapi för att bota dödliga sjukdomar som cystisk fibros eller Huntingtons sjukdom. Men de drar en skarp linje vid ”förbättring” (enhancement). Denna gränsdragning är dock godtycklig.
Om vi kan redigera gener för att förhindra muskelsvin vid ålderdom – vilket sparar enorma resurser i sjukvården och ökar individens livskvalitet – varför ska vi då förbjuda redigering som ger en människa bättre muskelmassa från födseln? Om vi kan korrigera kognitiva nedsättningar, varför är det tabu att höja den intellektuella baslinjen?
Hälsa är inte bara frånvaron av sjukdom; det är närvaron av kapacitet. En befolkning med högre IQ och starkare fysik är en befolkning som är friskare, mer produktiv och bättre rustad att lösa komplexa samhällsproblem.
Intelligens är vår viktigaste resurs
Argumentet för att genetiskt öka mänsklig intelligens är kanske det starkaste av alla. Mänsklighetens framsteg korrelerar direkt med vår kognitiva förmåga. Att lösa energikrisen, kolonisera rymden eller styra en alltmer komplex global ekonomi kräver kognitiva förmågor som kanske överstiger genomsnittsmänniskans nuvarande kapacitet.
Vi lägger miljarder på utbildning för att ”förbättra” hjärnan efter födseln. Att vägra använda genetiska verktyg för att ge våra barn bästa möjliga förutsättningar innan födseln är ineffektivt. Det är som att insistera på att bygga ett hus med dåligt virke, för att sedan lägga enorma resurser på att reparera det, istället för att välja starkt material från början.
Den geopolitiska verkligheten väntar inte
Ur ett statsmannaperspektiv finns även en kall, realpolitisk dimension. Medan västvärlden lamslås av bioetiska debatter och moratorier, kommer andra nationer inte att vara lika tveksamma. Kina har redan visat att de är villiga att töja på gränserna inom genetisk forskning.
Den nation som först lyckas implementera säker genetisk optimering av sin befolkning kommer att få ett oöverträffat övertag inom forskning, ekonomi och försvar. Att ensidigt avväpna sig själv i den genetiska kapprustningen är en strategisk blunder. Sverige och Europa måste leda utvecklingen, inte bromsa den, för att säkerställa att teknologin används säkert och demokratiskt.
Rättvisa genom tillgång, inte förbud
Det vanligaste motargumentet, som även lyfts i debatten kring Epoch Times artikel, är att detta skapar en genetisk överklass. Det är en reell risk – om vi lämnar tekniken till den oreglerade marknaden.
Men lösningen på ojämlikhet har aldrig varit att förbjuda teknologiska framsteg (vi förbjöd inte datorer för att de var dyra i början). Lösningen är att göra genetisk optimering till en del av den allmänna sjukvården. Genom att erbjuda genetiska förbättringar som en statlig rättighet kan vi utjämna de biologiska orättvisor som naturen skapat. Vi kan ge alla barn, oavsett bakgrund, förutsättningar för hög intelligens och god hälsa.
Slutsats
Att värna om det ”naturliga” är ett felslut. Det finns inget heligt med slumpmässiga mutationer. Vi har tämjt elden, utrotat smittkoppor och kluvit atomen. Att nu ta kontroll över vår egen biologi för att göra oss smartare och starkare är inte att leka Gud – det är att ta ansvar för vår egen framtid.
Vi bör inte lyssna på rädslan som artiklar om ”etikens gränser” ofta underblåser. Vi bör istället se möjligheten. Det är dags att omfamna tekniken för att bygga en bättre människa. Någon kommer att göra det, så varför inte vara med på tåget istället för att stå kvar på perrongen?