Den ungerska asylmaskinen har under de senaste veckorna växlat upp till en nivå som saknar motstycke i modern europeisk historia. Genom att bevilja politisk asyl åt en grupp tidigare toppolitiker – från Bryssels korridorer till det polska justitiedepartementet – har Viktor Orbán i praktiken upprättat en alternativ jurisdiktion mitt i hjärtat av EU. Det handlar inte längre bara om enskilda öden, utan om en systematisk nedmontering av det rättsliga samarbetet inom unionen.
I centrum för den senaste tidens mest sensationella utveckling står den polska politikern Zbigniew Ziobro, tidigare justitieminister och riksåklagare under Lag och Rättvisa-regeringen (PiS). Ziobro, som länge betraktades som arkitekten bakom de kontroversiella polska rättsreformerna, lämnade Polen under dramatiska former strax innan parlamentet röstade för att upphäva hans immunitet. Genom att nu erhålla asyl i Ungern undviker han en rättsprocess som i hans hemland beskrivs som nödvändig för att återupprätta rättsstaten, men som han själv betecknar som en personlig vendetta ledd av premiärminister Donald Tusk.
Anklagelserna mot Ziobro är exceptionellt tunga och rör sammanlagt 26 olika brottspunkter. Den tyngsta anklagelsen handlar om att han ska ha upprättat och lett en kriminell organisation inom regeringskansliet i syfte att missbruka statliga medel. Särskilt fokus ligger på den så kallade ”Rättvisefonden” (Fundusz Sprawiedliwości), som var avsedd att stödja brottsoffer men som enligt utredarna istället användes som en privat kassa för politiskt inflytande. Över 150 miljoner zloty (cirka 350 miljoner kronor) misstänks ha slussats vidare till partinära organisationer och för inköp av det avancerade spionprogrammet Pegasus, som sedan ska ha använts för att övervaka och oskadliggöra politiska motståndare.
Ziobros flykt till Budapest sker i spåren av hans tidigare underordnade, Marcin Romanowski, som även han beviljats ungersk asyl efter anklagelser om omfattande bedrägerier kopplade till samma fond. Tillsammans med de dömda polska ex-ministrarna Mariusz Kamiński och Maciej Wąsik – som dömts för maktmissbruk efter att ha använt olagliga metoder för att sätta dit politiska rivaler – bildar de nu en växande polsk exilkoloni i Ungern. Genom att skydda dessa individer skickar Orbán en tydlig signal: för den som delar Budapests världsbild står den politiska lojaliteten över den europeiska arresteringsordern.
Detta agerande skapar en djup spricka i den europeiska sammanhållningen. Medan de rättsliga utredningarna i Bryssel kring personligheter som Eva Kaili och Marc Tarabella handlar om att bekämpa korruption och otillbörlig påverkan från främmande makt som Qatar och Marocko, handlar fallen kring Ziobro och hans krets om statens inre förruttnelse och missbruket av demokratiska institutioner. Att Ungern väljer att ignorera beslagtagna kontanter i resväskor och omfattande bevisning om olaglig avlyssning till förmån för retorik om ”politiskt förtryck” är ett direkt angrepp på principen om ömsesidigt förtroende mellan EU:s medlemsstater.
Utvecklingen i januari 2026 visar att gränsen mellan rättvisa och politik har blivit den nya stora konfliktlinjen i Europa. För de nordiska länderna, där tilltron till oberoende domstolar är fundamentalt, innebär den ungerska strategin att asylrätten har kidnappats för att tjäna som en juridisk sköld åt en politisk elit. Frågan är inte längre om brott har begåtts – bevisningen i fallen Ziobro och Kaili är för omfattande för att avfärdas – utan om EU kan överleva en situation där en medlemsstat tillåts fungera som ett fristad för dem som anklagas för att ha underminerat själva systemet.
Videon nedan rör politiker som har ”flytt” till Ungern.