ANALYS. Washington Posts senaste larmrapport om Trump-administrationens förnyade intresse för Grönland – och hotet om tullar som påtryckningsmedel mot Danmark – läses i Europa som en absurditet. Men för den som betraktar geopolitiken med ett realpolitiskt perspektiv, så är utspelet inte en anomali, utan ett logiskt slutsteg i en asymmetrisk relation där Europas strategiska autonomi visat sig vara allt för svag.
I opinionsartikeln i Washington Post (18 januari 2026) målas bilden upp av en president som ser territoriella anspråk och handelshinder som utbytbara brickor i ett spel om arktisk dominans. Men artikeln missar den mest smärtsamma poängen för europeiska beslutsfattare: anledningen till att USA kan ställa krav på danskt territorium eller hota med förlamande tullar är inte Trumps personlighet, utan Europas systemiska beroende av USA.
Den arktiska frontlinjen och försvarets outsourcing
Grönland är inte längre en avlägsen utpost; i januari 2026 är det centralpunkten i den nya kalla krigföringen mellan USA, Ryssland och Kina. När Danmark och Grönland tvingas resa till Washington för att ”försvara sin suveränitet”, blottläggs det faktum att denna suveränitet i praktiken garanteras av amerikanska sensorer, flygplan och kärnvapenparaplyer.
Europa har under decennier outsourcat sin säkerhet till USA. När Washington nu rör sig mot en mer öppet transaktionell utrikespolitik – där säkerhetsgarantier inte längre ses som givna utan som varor som kan bytas mot territoriella medgivanden eller handelsfördelar – står Europa avväpnat. Utan en egen trovärdig avskräckningsförmåga blir europeiska länder inte allierade, utan klientstater.
Tullvapnet: Ekonomiskt beroende som strategisk boja
Washington Post lyfter fram hur hotet om tullar används för att tvinga Köpenhamn till eftergifter. Detta belyser en annan kritisk punkt i den europeiska sårbarheten. Den europeiska ekonomin är så djupt integrerad med, och beroende av, den amerikanska marknaden och dollarns dominans att ett handelskrig initierat från Vita huset skulle innebära ekonomisk undergång för ett antal EU-länder.
Den strategiska autonomi som Frankrikes Macron och andra har talat om i åratal har misslyckats med att materialiseras i form av ekonomisk motståndskraft. Så länge Europa saknar en enhetlig handelspolitik som kan svara med lika kraft, kommer kontinenten att förbli ett byte för ”America First”-doktrinen.
Teknikens och infrastrukturens bojor
Bakom diskussionen om Grönland ligger också kontrollen över kritisk infrastruktur. Undervattenskablar, satellitkommunikation (Starlink och GPS) och molntjänster – ryggraden i det moderna europeiska samhället – är i hög grad amerikanskt ägda eller kontrollerade.
När en amerikansk administration kopplar samman territoriella krav med ekonomiska sanktioner, påminner de Europa om att de när som helst kan ”stänga av” de system som krävs för att en modern stat ska fungera. Grönland är i detta sammanhang bara en symtom på en djupare sjukdom: Europa äger inte de verktyg som krävs för att utöva verklig makt i det tjugoförsta århundradet.
Slutsats
Opinionsartikeln i Washington Post bör läsas som en nekrolog över den gamla världsordningen. Den naiva tron på att allianser bygger på gemensamma värderingar har ersatts av en rå maktpolitik där geografi och marknadstillträde är den enda hårdvalutan.
För att nå verklig strategisk autonomi räcker det inte med fördömanden i media eller diplomatiska visiter. Europa måste:
- Återta det fysiska försvaret: Skapa en trovärdig kapacitet för att säkra Arktis och kontinentens gränser utan att vara beroende av amerikansk logistik eller teknik.
- Diverifiera teknologiskt: Bryta det totala beroendet av amerikanska vapensystem, digitala plattformar och infrastruktur.
- Acceptera priset: Suveränitet är dyrt. Så länge Europa prioriterar välfärd och låga försvarsanslag framför maktprojektion, kommer vi att få se fler prislappar på våra territorier.
Grönland må inte vara till salu idag, men så länge Europa är ett strategiskt skyddsobjekt under USA, kommer frågan om ”vad vi kostar” att fortsätta ställas.
Idag Grönland, vad kommer imorgon? Island? Gotland, Bornholm, Åland?