William Reynolds artikel i War on the Rocks diskuterar framtiden för Storbritanniens försvarsindustriella bas i ljuset av den nya Labour-regeringens tillträde och en pågående strategisk försvarsöversyn. Han belyser spänningen mellan önskan om nationell suveränitet och kostnadseffektivitet, och argumenterar för en återgång till strategiskt partnerskap mellan stat och industri.
Bakgrund:
Artikeln inleds med att konstatera att Storbritanniens inställning till försvarsindustrin sedan 1997 har präglats av den sittande regeringens politiska ideologi. Labour har tenderat att föredra partnerskap och aktivt forma den inhemska basen, medan konservativa regeringar har lutat åt fri marknad och konkurrens, med fokus på pang för pengarna genom upphandling av färdiga system från hyllan (”off-the-shelf”). Denna tendens har dock skiftat något i och med Brexit, Covid-19 och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, då insikten om vikten av en hållbar industriell bas för nationell resiliens har ökat. En ny försvarsindustriell strategi presenterades 2021, men implementeringen har kantats av politiska och ekonomiska problem.
Suveränitet kontra kostnad:
En central konflikt i brittisk försvarspolitik har varit balansgången mellan nationell suveränitet och budgetrestriktioner. Att upprätthålla en inhemsk försvarsindustriell bas som kan leverera avancerade system är dyrt, och kan gå ut över den operativa förmågan. Artikeln diskuterar olika upphandlingsmodeller, från billiga ”off-the-shelf”-köp till egenutveckling. Varje modell har sina för- och nackdelar. Import kan vara billigare men begränsa handlingsfriheten, medan egenutveckling är dyrt men ger större oberoende. Exempel som Tysklands problem med ammunition till Gepard och Storbritanniens begränsade tillgång till källkoder för Apache och F-35 visar på riskerna med att förlita sig för mycket på utländska leverantörer, även nära allierade.
Strategiskt partnerskap:
För att upprätthålla en inhemsk förmåga, trots budgetrestriktioner och en krympande industriell bas, argumenterar Reynolds för en återgång till strategiskt partnerskap mellan staten och industrin. Han pekar på att Storbritanniens försvarssektor idag domineras av ett fåtal stora företag, och att konkurrensutsatt upphandling har lett till att företag som förlorat anbud lämnar sektorn. Genom att gå ifrån en ”feast-and-famine”-cykel och istället fokusera på långsiktigt underhåll och uppgraderingar (”spiral development”) kan en mer integrerad och stabil relation mellan stat och industri skapas. Exempel som ”Complex Weapons team” och ”Integrated Operational Support”-kontraktet med Marshall Aerospace lyfts fram som lyckade exempel på strategiskt partnerskap.
Hinder och vägen framåt:
Artikeln identifierar flera hinder för en framgångsrik reformering av den försvarsindustriella basen. Den nuvarande politiska kontexten, med skyddade program som AUKUS och kärnvapenavskräckning, begränsar handlingsutrymmet. Dessutom skapar förseningar och kortsiktiga budgetjusteringar en veritabel bogvåg av ökade kostnader och osäkerhet. För att komma tillrätta med dessa problem krävs en stabil och långsiktig strategi, tydliga prioriteringar, och en vilja att fatta svåra beslut om vilka förmågor som ska prioriteras och vilka som kan avvaras.
Paralleller med Sverige:
Artikeln har flera relevanta paralleller till den svenska kontexten. Även Sverige:
- Brottas med balansgången mellan nationell suveränitet och kostnadseffektivitet i försvarsupphandlingen.
- Har en försvarsindustriell bas som domineras av ett fåtal stora aktörer (t.ex. Saab, BAE Systems Bofors).
- Har sett en debatt om vikten av inhemsk produktion och underhållskapacitet, inte minst i ljuset av det försämrade säkerhetsläget.
- Har en blandning av egenutvecklade system (t.ex. Gripen), internationella samarbeten (t.ex. Meteor-roboten) och ”off-the-shelf”-köp (t.ex. Patriot).
- Har en försvarsberedning som har problem att förnya sitt tänk inom materielområdet.
Liksom i Storbritannien krävs en tydlig strategi för den svenska försvarsindustriella basen som balanserar kostnad, suveränitet och långsiktig förmågeutveckling. Frågan om strategiskt partnerskap mellan stat och industri är lika relevant i Sverige, och lärdomar kan dras från både de brittiska framgångarna och motgångarna. Det återstår att se vilken väg den nya brittiska regeringen, och försvarsberedningen väljer att gå.
För Sveriges del blev det uppenbart att den svenska försvarsberedningen har inte klarat av att ta lärdomar från kriget i Ukraina, genom att skapa ett mer flexibelt system för finansiering och anskaffning av försvarsmateriel, som är anpassad i enlighet med de erfarenheter som har vunnits hitintills i Ukraina.