Det som inte syns, finns inte. Det verkar vara det kinesiska kommunistpartiets (KKP) nya ekonomiska doktrin. Enligt rapportering från Deutsche Welle har Peking nu stämplat information om landets skenande fastighetskris som en statshemlighet. Men att censurera statistik lagar inga balansräkningar. För omvärlden innebär mörkläggningen att vi måste omvärdera Kinas förmåga radikalt. Inom en femårsperiod ser vi inte längre en ohejdbar supermakt, utan en jätte på lergötter som kämpar för sin överlevnad.
Fastighetssektorn har under decennier varit motorn i det kinesiska miraklet, och stått för uppemot 30 procent av landets BNP. Det har varit en tillväxtmodell byggd på lånade pengar och spekulation, där lokala myndigheter finansierat sin verksamhet genom att sälja mark till överbelånade byggbolag. Nu har bubblan spruckit. Miljontals lägenheter står halvfärdiga, byggjättar har fallit och medelklassens besparingar har raderats ut.
Att regimen nu väljer att hemligstämpla vidden av kraschen, snarare än att hantera den transparent, är ett svaghetstecken av monumentala mått. Det får direkta konsekvenser för Kinas ekonomiska och militära förmåga fram till 2030.
5-årsprognosen: Japanifiering med kinesiska förtecken
Inom de närmaste fem åren står Kina inför en period av ekonomisk stagnation som bäst kan beskrivas som en ”Japanifiering”, men utan Japans välstånd. Vi ser en strukturell inbromsning där tillväxten sannolikt faller ner mot 2–3 procent i verkliga tal (oavsett vad den officiella statistiken säger).
Konsekvenserna blir djupgående:
- Investeringsflykt: När data mörkläggs blir Kina en ”investeringsbar svart låda”. Utländskt kapital, som redan börjat lämna landet på grund av geopolitisk risk, kommer att fly i snabbare takt. Utan transparens finns ingen tillit, och utan tillit finns inga investeringar. Detta stryper Kinas tillgång till västerländsk teknologi och kapital.
- Skuldkris i kommunerna: Lokala myndigheter, som bär på en enorm dold skuldbörda (LGFV), förlorar sin primära intäktskälla när markförsäljningen stannar av. Inom fem år kommer vi sannolikt se omfattande nedskärningar i offentlig service, vilket ökar risken för social oro. Regimen kommer tvingas lägga enorma resurser på intern säkerhet snarare än extern expansion.
- Konsumtionskollaps: Det kinesiska folket har merparten av sin förmögenhet bunden i fastigheter. När priserna faller (eller ”fryses” av staten), slutar folk konsumera. Drömmen om att Kinas inhemska konsumtion ska ersätta exporten som tillväxtmotor är död.
Geopolitiska konsekvenser: En farligare drake?
Vad innebär detta för Kinas ambitioner att utmana USA och dominera Asien?
Ur ett statsmannaperspektiv är en ekonomisk kris i Kina ett tveeggat svärd. På fem års sikt minskar Kinas förmåga att finansiera sin militära upprustning i samma rasande takt som tidigare. Kostnaderna för att underhålla världens största flotta och utveckla avancerade vapensystem kräver en växande ekonomi. En stagnerande ekonomi tvingar fram prioriteringar mellan ”smör och kanoner”.
Men här ligger också faran. Historien visar att auktoritära regimer ofta söker externa konflikter för att avleda uppmärksamheten från interna problem. Det implicita samhällskontraktet – ”ni får inget inflytande, men vi gör er rika” – är brutet. KKP kan därför frestas att spela det nationalistiska kortet hårdare.
Risken för en konflikt om Taiwan kan paradoxalt nog öka när ekonomin kraschar. Xi Jinping kan se ett ”fönster av möjligheter” som håller på att stängas. Om han bedömer att Kina kommer vara svagare 2030 än 2025, kan han känna sig tvingad att agera förr snarare än senare.
Slutsats
Deutsche Welles rapport om mörkläggningen bekräftar att Kinas ledning saknar lösningar på de strukturella problemen. Vi måste sluta se Kina som en ekonomisk evighetsmaskin och börja behandla landet som en instabil aktör med djupa systemfel. För västvärlden och Sverige innebär detta att ”de-risking” – att minska beroendet av kinesiska leverantörskedjor – inte bara är en säkerhetspolitisk åtgärd, utan nu även en ekonomisk nödvändighet. Att bygga sin affärsmodell på kinesisk tillväxt de kommande fem åren är att bygga sitt hus på samma sankmark som Kinas spökstäder står på.