Nyligen avslöjades det att USA:s försvarsdepartement genomför en omfattande rensning av sitt digitala arkiv. Tiotusentals bilder och inlägg på nätet, som berör mångfald, rättvisa och inkludering (DEI), raderas nu i enlighet med ett dekret från president Donald Trump. Bland det som flaggats för borttagning finns referenser till en mottagare av Medal of Honor från andra världskriget, Enola Gay-flygplanet som fällde atombomben över Hiroshima, och de första kvinnorna som klarade marinkårinfanteriets utbildning. Denna historierevisionism, som drabbar objektiva fakta och viktiga historiska händelser, riskerar att orsaka irreparabel skada på historieskrivningen och framtida forskning.
Det som vid första anblick kan verka som en administrativ åtgärd för att rensa ut ”politiskt korrekt” material, framstår vid närmare granskning som en djupt problematisk ideologisk rensning. Genom att radera innehåll som lyfter fram mångfald och inkludering, förvränger man den historiska verkligheten. Man suddar ut spåren av viktiga sociala förändringar inom militären, och förminskar bidragen från minoriteter och kvinnor som tjänstgjort i landets försvar.
Exemplen från den läckta databasen talar sitt tydliga språk. Att flagga bilder för radering enbart för att de innehåller ordet ”gay”, eller för att de dokumenterar biologiska data om fiskars kön, är absurt och avslöjar en fundamental brist på förståelse för historiskt källmaterial. När till och med ikoner som Enola Gay, ett flygplan centralt i andra världskrigets slutskede, riskerar att raderas på grund av en ordassociation, blir det tydligt att ideologiska skygglappar styr processen, inte objektiv bedömning.
Än mer alarmerande är att bilder av Tuskegee Airmen, de första afroamerikanska militärpiloterna som tjänstgjorde under segregationen i andra världskriget, initialt fanns med på listan över material som skulle raderas. Även om dessa bilder eventuellt kan skyddas på grund av sitt historiska värde, illustrerar incidenten den fara som historiska fakta löper när de politiseras. När historiska milstolpar och berättelser om grupper som traditionellt marginaliserats inom militären raderas, försvinner viktiga perspektiv och kunskaper.
Konsekvenserna av denna historierevisionism sträcker sig långt bortom den aktuella politiska debatten. Genom att systematiskt radera objektivt material från statliga databaser, berövas framtida historiker och vetenskapsmän värdefulla källor. Den data som nu raderas representerar unika tidsdokument som kan ge insikter i sociala förändringar, militärhistoria, och en rad andra forskningsområden. När dessa källor försvinner, förlorar vi möjligheten att fullt ut förstå vår egen historia.
Det är inte bara de direkta raderingarna som är problematiska, utan även det klimat av rädsla och självcensur som skapas inom myndigheterna. När anställda tvingas ägna otaliga timmar åt att granska och rensa arkiv på politiska grunder, förvrängs deras uppdrag. Resurser som borde användas för att bevara och tillgängliggöra information, slösas istället bort på ideologiskt motiverad radering.
Den historierevisionism som nu pågår inom USA:s försvarsdepartement är inte bara en attack på mångfald och inkludering, utan ett angrepp på själva idén om objektiv historieskrivning. Genom att politisera objektiva fakta och radera historiska dokument, riskerar man att förlora värdefull kunskap och förvränga vår förståelse av det förflutna. Det är en utveckling som borde väcka oro hos alla som värnar om historisk sanning och den fria forskningens betydelse.
Statsmannen anser att alla former av historierevisionism är skadligt och visar på totalitära tendenser, som är icke-önskvärda. Vilken tur att sossarna aldrig skulle kunna komma på något sådant, ELLER?!