Att tala om att lämna Icke-spridningsavtalet (NPT) har länge varit det yttersta tabut i internationell diplomati. Men i januari 2026, med ett USA som i sin nya försvarsstrategi öppet deklarerar att de inte längre tänker vara världspolis, så har tabut förvandlats till en nödvändig strategisk diskussion. Om kärnvapenparaplyet från Washington inte längre är värda pappret de är skrivna på, måste en ansvarsfull europeisk stat ha en plan för hur man återtar sin fulla handlingsfrihet.
NPT är inte en helig skrift som man måste följa. Det är ett avtal mellan suveräna stater, och som alla sådana avtal innehåller det en mekanism för uppsägning. För den stat som dragit slutsatsen att en egen avskräckningsförmåga är det enda sättet att garantera nationens överlevnad, är vägen ut tydligt utstakad i fördragets egna paragrafer.
Mekanismen: Artikel X – Den suveräna nödutgången
Hjärtat i processen för att lämna NPT finns i Artikel X, punkt 1. Denna paragraf är inskriven just för att ingen stat ska tvingas förbli bunden av ett avtal som hotar dess existens. Mekanismen fungerar enligt följande:
- Fastställandet av ”Extraordinära händelser”: En stat har rätt att utträda om den beslutar att extraordinära händelser, relaterade till fördragets ämnesområde, har ”äventyrat landets högsta intressen”.
- Anmälningsplikten: Staten måste meddela alla andra parter i fördraget samt FN:s säkerhetsråd tre månader i förväg.
- Motiveringen: Anmälan ska innehålla en redogörelse för de extraordinära händelser som staten anser äventyrar dess högsta intressen.
Argumentationen: 2026 som det extraordinära året
I ett juridiskt och politiskt sammanhang skulle en europeisk stat (som Sverige eller Tyskland) kunna bygga sin argumentation för utträde på den dramatiska förändringen i den globala säkerhetsarkitekturen.
Exempel på motivering: ”Det faktum att vår primära kärnvapenparaply i form av USA har dragit sig tillbaka till en transaktionell ’America First’-politik, kombinerat med aggressiv nukleär utpressning från regionala stormakter, utgör en extraordinär händelse. Utan en pålitlig extern avskräckning är vår nationella suveränitet i direkt fara, vilket tvingar oss att återta rätten till en egen förmåga för att säkra våra högsta intressen.”
Genom att definiera USA:s nya försvarsstrategi som ett brott mot den förutsättning under vilken man en gång gick med i NPT, skapar man en juridisk bas för ett legalt utträde.
Processen: Tre månader till oberoende
När anmälan väl är inlämnad startar en klocka på tre månader. Detta är en period av intensivt diplomatiskt tryck, men juridiskt sett kan ingen stoppa en stat som utövar sin suveränitet enligt Artikel X.
- Säkerhetsrådets roll: FN:s säkerhetsråd kommer att ta emot anmälan. Även om rådet kan uttrycka förkastande eller hota med sanktioner, finns det inget i NPT som ger dem rätt att ogiltigförklara ett utträde som följer de formella kraven.
- Från utträde till förmåga: Så fort tremånadersperioden löpt ut är staten juridiskt befriad från alla förpliktelser i NPT. Det innebär att man omedelbart kan påbörja utveckling, testning och lagring av egna kärnvapen utan att bryta mot internationell rätt.
Politiska och kulturella barriärer
Att lämna NPT kräver mer än bara juridiska dokument; det kräver en nationell självständighetsförklaring. I en svensk kontext skulle detta kräva ett brett politiskt samförstånd om att inte ens NATO räcker längre till i en transaktionell värld.
Vi har de tekniska förutsättningarna, den industriella basen och – genom samarbeten med exempelvis Frankrike – en väg till snabbare operativ förmåga. Genom att använda Artikel X som den legala bryggan, kan vi gå från att vara en passiv skyddstagare till att bli en stat som ingen stormakt har råd att riskera en konflikt med.
Sammanfattning
Att lämna NPT är ett drastiskt steg, men det är ett legalt steg. I en tid där USA inte längre riskerar New York för oss, är Artikel X den dörr vi måste vara beredda att öppna. Det är inte ett brott mot internationell ordning – det är det ultimata uttrycket för att vi tar ansvar för vår egen ordning.
Analysens slutsats: Lagens bokstav tillåter oss att gå vår egen väg när de gamla löftena sviks. Frågan är inte om vi kan lämna NPT, utan om vi har det politiska modet att göra det innan nästa kris gör frågan irrelevant.