Hotet om en kinesisk invasion av Taiwan utgör en av de största utmaningarna för den globala säkerhetspolitiken. En lyckad erövring skulle inte bara innebära ett brutalt undertryckande av Taiwans befolkning, utan också hota andra länder i Östasien och underlätta för Kina att utöka sin maktprojektion. Dessutom skulle Kina få kontroll över en avancerad ekonomi med världens viktigaste anläggningar för tillverkning av datachip. Ett sådant scenario skulle vara en milstolpe i Kinas strävan att bli den dominerande globala makten.
För att avskräcka, och om nödvändigt, besegra en kinesisk invasion behöver Taiwan, med stöd av USA och andra allierade, utveckla en robust och mångfacetterad försvarsstrategi. En framgångsrik strategi som diskuterats flitigt under senare år är den så kallade ”piggsvinsstrategin” (porcupine approach), som fokuserar på asymmetriska förmågor som kan orsaka en angripare stora förluster till en relativt låg kostnad.
En viktig del av piggsvinsstrategin handlar om att fysiskt försvåra en invasion. Taiwan kan göra sina stränder mindre tillgängliga genom att anlägga konstgjorda rev utanför kusten. Detta kan åstadkommas genom att sänka uttjänta fartyg eller placera ut stora, ihåliga betongkonstruktioner. Dessa rev skulle inte bara skada eller stoppa landstigningsfartyg, utan också göra dem till lätta mål. På land kan rader av fordonsspärrar placeras ut på stränderna. Dessa kan vara estetiskt tilltalande, som dekorativa betong- och metallstolpar, och placeras så att de hindrar fordon men tillåter fotgängare att nå vattnet. Även om den kinesiska militären (PLA) skulle bomba dessa hinder, skulle resterna fortfarande försvåra och kanalisera framryckningen, vilket gör invasionsstyrkan mer sårbar.
En annan central del i piggsvinsstrategin är användningen av sjöminor. Minor är ett kostnadseffektivt sätt att störa och fördröja en invasionsflotta. De kan användas för att kanalisera fientliga fartyg mot specifika områden, där de kan bekämpas mer effektivt. Minor tvingar också fram resurskrävande minröjningsoperationer, som i sig är sårbara för attacker från landbaserade vapensystem. Taiwan har redan en viss kapacitet inom detta område, men en utökning av minarsenalen och fler minläggningsfartyg och flygplan skulle vara en värdefull investering. Genom frekventa övningar och förberedelser, som att förladda minor på fartyg, kan Taiwan signalera till Peking att man är redo att använda dem vid en kris.
En tredje del handlar om att förbereda sig för att snabbt och grundligt förstöra infrastruktur som riskerar att erövras av fienden. Om PLA lyckas ta en hamn eller en flygplats, kan de snabbt förstärka sin närvaro på ön. Därför måste taiwanesiska styrkor vara beredda på att sabotera utrustning, förstöra vägar och landningsbanor, lägga ut minor, gillra fällor och installera skadlig kod i kritiska system, för att göra anläggningarna obrukbara för fienden. Genom att planera och öva dessa åtgärder i förväg, kan Taiwan fördröja och försvåra PLA:s framryckning och försvåra återuppbyggnad av anläggningarna, och ge mer tid för taiwanesiska styrkor och dess allierade att slå tillbaka.
Utöver dessa specifika åtgärder kan Taiwan dra lärdom av Ukrainas framgångsrika användning av obemannade luft- och sjöfarkoster. Att utveckla och massproducera billiga, men effektiva, drönare för spaning och attack skulle ge Taiwan en asymmetrisk fördel. Även en fortsatt satsning på sjömålsrobotar är central för att kunna bekämpa en fientlig flotta på avstånd. Det handlar inte om att ersätta konventionella vapensystem, utan om att komplettera dem med kostnadseffektiva och svårbemästrade förmågor.
Det är dock viktigt att komma ihåg att piggsvinsstrategin har sina begränsningar. Den är främst defensiv och kan inte på egen hand besegra en beslutsam angripare. Taiwan behöver därför också fortsätta att utveckla sina konventionella stridskrafter, med flygplan, fartyg, ubåtar och markstridsförband. Piggsvinsstrategin är ämnad att komplettera, inte ersätta, dessa förmågor. Dessutom kan bara Taiwan själv implementera en sådan strategi, då det handlar om förberedelser på taiwanesiskt territorium. USA och andra allierade kan bistå med utbildning, utrustning och underrättelser, men i slutändan är det upp till Taiwan att fatta de nödvändiga besluten.
Genom att kombinera en robust piggsvinsstrategi med konventionella styrkor kan Taiwan avsevärt höja priset för en kinesisk invasion och därmed avskräcka Peking från att agera. Det handlar om att göra en invasion så kostsam och riskfylld att den inte längre framstår som ett rationellt alternativ. Om avskräckningen misslyckas, kommer dessa förberedelser att ge Taiwan en bättre chans att försvara sig och vinna tid för omvärlden att reagera. Att investera i dessa förmågor är en investering i Taiwans frihet och säkerhet, och i förlängningen i hela regionens stabilitet.
För övrigt anser Statsmannen att Taiwan bör erkännas som självständig nation!