Kinas agerande i Sydkinesiska sjön blir alltmer aggressivt och destabiliserande. Den senaste tidens ”stridsberedskapspatruller” runt Scarborough Shoal, med både stridsflygplan, bombplan och örlogsfartyg, är bara det senaste i en lång rad provokationer som riskerar att förvandla denna strategiskt viktiga region till ett öppet slagfält. Att Kina genomför dessa övningar i slutet av december 2024 visar att man inte har för avsikt att trappa ner på konfliktnivån med det nya året.
Scarborough Shoal, som ligger inom Filippinernas exklusiva ekonomiska zon, har varit föremål för upprepade incidenter sedan 2012, då Kina i praktiken tog kontroll över området. Under 2023 och 2024 har konfrontationerna intensifierats, med kinesiska fartyg som använt vattenkanoner och ramningstaktik mot filippinska fartyg. Kinas agerande är ett tydligt brott mot internationell havsrätt och undergräver Filippinernas suveränitet. Att ett kinesiskt örlogsfartyg nyligen skickade 40 radioanrop för att varna ett civilt filippinskt propellerplan, visar på en medveten strategi att skrämma och trakassera de som vågar utmana Kinas anspråk.
Det som gör situationen än mer alarmerande är Kinas militarisering av konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön. Baser på Subi, Mischief och Fiery Cross Reefs har förvandlats till framskjutna militära utposter, varifrån stridsflygplan kan operera och hota sjöfarten i regionen. Den kinesiska kustbevakningen och den så kallade ”maritima milisen” använder också dessa baser som utgångspunkter för att trakassera och störa fiskefartyg och andra civila fartyg från grannländerna. Kinas agerande visar med all önskvärd tydlighet att de inte har några intentioner att respektera internationell rätt eller andra länders legitima anspråk.
Den kinesiska regeringens officiella retorik, där man hävdar att övningarna syftar till att ”värna Kinas nationella suveränitet och säkerhet”, är inget annat än en dimridå. Det handlar inte om att försvara legitimt kinesiskt territorium, utan om att med militära medel påtvinga grannländerna sin vilja och utöka sin kontroll över en region som är av enorm strategisk och ekonomisk betydelse. Att Kina öppet patrullerar med bombplan visar att man är beredd att använda militärt våld för att uppnå sina mål.
Denna aggressiva upptrappning ökar risken för en väpnad konflikt i Sydkinesiska sjön avsevärt. Ett misstag, en felbedömning eller en avsiktlig provokation kan snabbt eskalera situationen till en öppen konfrontation mellan Kina och Filippinerna, eller till och med mellan Kina och USA, som har ett försvarsavtal med Filippinerna. Med tanke på den ökande militära aktiviteten i regionen, och den hårda retoriken från båda sidor, är det inte alls osannolikt att Sydkinesiska sjön kan förvandlas till ett slagfält under 2025 eller 2026.
Det internationella samfundet, och i synnerhet länderna i regionen, måste ta Kinas agerande på största allvar. Det är inte längre möjligt att blunda för den kinesiska expansionismen och hoppas på att den ska upphöra av sig själv. Det krävs en fast och enad front mot Kinas aggression, ett tydligt stöd för Filippinerna och andra länder som hotas av Kinas agerande, och en beredskap att agera om Kina fortsätter på den inslagna vägen. Att fortsätta med eftergiftspolitik mot Kina kommer bara att uppmuntra till ytterligare aggression och öka risken för en storskalig konflikt. Det är dags att dra en tydlig gräns i sanden, eller snarare i havet, och visa att det internationella samfundet inte kommer att acceptera Kinas försök att med militära medel dominera Sydkinesiska sjön. Om vi misslyckas med detta riskerar vi inte bara säkerheten och stabiliteten i regionen, utan hela den regelbaserade världsordning som vi har byggt upp under de senaste decennierna.
Statsmannen anser att det är naivt att ignorera varningssignalerna. Kina har lärt sig av det ryska kriget mot Ukraina, att väst är alldeles för mjukt mot militära hot. Det är dags att sätta en absolut gräns för de kinesiska ambitionerna. Kanske genom att först erkänna Taiwan som en signal?