I USA slutar du aldrig riktigt vara soldat. Till skillnad från i Sverige, där en pensionerad officer återgår till att vara en civil medborgare med full yttrandefrihet, lever amerikanska pensionerade militärer i en juridisk gråzon. De lyder fortfarande under Uniform Code of Military Justice (UCMJ). Detta är ingen teoretisk formalitet; det är en juridisk verklighet som nu riskerar att vässas till ett politiskt vapen. En pensionerad general eller amiral kan, enligt amerikansk lag, kallas in i aktiv tjänst mot sin vilja enbart för att ställas inför krigsrätt (court-martial). De kan retroaktivt degraderas i rang – ”grade determination” – vilket kan innebära miljontals kronor i förlorad pension över en livstid. De kan straffas inom det militära rättssystemet för handlingar, kritik eller politiska ställningstaganden som gjorts långt efter att de hängde av sig uniformen för sista gången. Det system som skapades för att upprätthålla heder och disciplin hotar nu att förvandlas till ett verktyg för politisk utrensning.
Enligt en färsk rapport i Washington Post förbereder Pete Hegseth, Donald Trumps nominerade försvarsminister, en aggressiv kampanj för att rensa ut vad han kallar ”woke”-generaler och politiska motståndare inom Pentagon. Siktet är inte bara inställt på aktiva befäl, utan även på pensionerade officerare som nu är politiker, såsom senator Mark Kelly (pensionerad kapten i flottan) och representant Eugene Vindman (pensionerad överstelöjtnant i armén).
Detta är inte dränering av ”träsket”. Det är en frontalattack mot den västerländska demokratins grundbult: en krigsmakt eller försvarsmakt som inte är politiserad.
Lojalitet mot konstitutionen eller partiet?
Den amerikanska officerens ed svärs till konstitutionen, inte till en president eller ett parti. Denna distinktion är avgörande. Om Hegseths planer på en ”hämndkampanj” sätts i verket, där officerare bestraffas retroaktivt för politisk illojalitet snarare än militär inkompetens, bryts det sociala kontraktet mellan staten och dess försvarare.
Om en officer vet att hans pension och heder hänger på att han aldrig kritiserar den sittande presidenten – ens som pensionär – skapas en kår av ja-sägare. Det är livsfarligt i en militär organisation. En överbefälhavare behöver rådgivare som vågar säga ”nej, herr president, det där är olagligt” eller ”det där är en dålig strategi”, utan rädsla för att bli ruinerad tio år senare.
Rättssäkerheten som gisslan
Att använda UCMJ för att komma åt politiska motståndare som Mark Kelly och Eugene Vindman är ett typexempel på ”lawfare” – krigföring med juridik. Vindman, som visselblåste under Trumps första riksrättsåtal, agerade inom ramen för lagen. Att nu, åratal senare, försöka använda militära regler för att straffa honom för civil politisk verksamhet är ett missbruk av rättssystemet som för tankarna till auktoritära regimer, inte en konstitutionell republik.
När gränsen mellan militär disciplin och politisk förföljelse suddas ut, undergrävs rättssäkerheten för alla i uniform. Det skickar en signal till varje ung kadett: Håll tyst, följ partilinjen, och tro inte att pensionen skyddar dig.
Militärens oberoende är demokratins sista försvarslinje
Den amerikanska militären har länge åtnjutit ett högt förtroende hos allmänheten just för att den stått över partipolitiken. Hegseths och Trumps planer på att inrätta en ”krigarråd” för att granska officerare riskerar att politisera försvarsmakten i grunden.
För oss som observerar detta från Europa och Sverige är signalerna djupt oroande. En supermakt där militären reduceras till en pretoriansk garde för den exekutiva makten är en instabil partner.
Statsmannaskap handlar om att förvalta institutioner så att de överlever ens egen mandatperiod. Att använda det militära rättssystemet för personlig hämnd är motsatsen till statsmannaskap – det är institutionell vandalism. Om USA ska förbli den fria världens ledare måste Pentagon fredas från partibokspolitik, och pensionerade officerare måste få vara just det: medborgare, inte måltavlor.
