Den genomgående risken i detta lagförslag, läst i ljuset av Polismyndighetens rättspraxis, är kodifieringen av godtycke. Medan lagtexten på ytan föreslår vissa administrativa lättnader (t.ex. slopade femårlicenser), införs samtidigt nya ”gummiparagrafer” och definitioner som ger Polismyndigheten ett mycket stort tolkningsutrymme.
Givet att Polismyndigheten i sin handbok (RA 2024:1) och genom sina föreskrifter (FAP) historiskt har valt de strängaste möjliga tolkningarna, är det sämsta möjliga utfallet att dessa nya lagrum används för att systematiskt neka licenser på subjektiva grunder som ”militärt utseende” eller diffusa ”risker”, utan att vapenägaren kan påvisa ”nytta” som myndigheten godtar.
1. Den nya ”Ventilen” – Riskbedömning vs. Nytta
Lagförslag (3 kap. 2 § tredje stycket ): Regeringen föreslår en bestämmelse som säger att tillstånd inte får beviljas om innehavet innebär en ”betydande risk för allmän ordning och säkerhet som väger klart tyngre än nyttan för ändamålet”.
- Analys av försämring: Detta är den kanske mest kritiska punkten. Det införs en explicit laglig grund för Polisen att göra en skönsmässig bedömning av ”nytta” kontra ”risk”.
- Koppling till RA 2024:1: Polisen har redan i sin handbok visat en tendens att väga in vapnets egenskaper (t.ex. utseende, ursprung) som riskfaktorer, även om vapnet tekniskt uppfyller kraven. Med denna lagtext får de ett lagstöd för att avslå licenser för vapen de anser är ”onödiga” eller ”olämpliga” (t.ex. vissa halvautomater eller chassin), även om de är godkända för jakt eller skytte av förbund.
2. Totalförbudet mot vissa halvautomater för jakt (AR-15/AR-10)
Lagförslag (4 kap. 11 § ): Ett uttryckligt förbud införs mot halvautomatiska gevär för jakt om de är utformade för centralantänd ammunition och kan ta magasin av ”militär typ” med mer än 10 patroner utan modifiering.
- Analys av försämring: Detta cementerar det stopp som Polisen införde efter att Naturvårdsverket öppnade för dessa vapen. Begreppet ”magasin av militär typ” är juridiskt otydligt och riskerar att tolkas extensivt.
- Koppling till RA 2024:1: Handboken har haft stort fokus på vapens ursprung och utseende. Genom att i lagtexten (4 kap. 11 §) koppla förbudet till magasinets konstruktion (”militär typ”), riskerar även andra vapenplattformar än AR-15 (t.ex. Ruger PC Carbine eller Browning BAR Match om de anses ta ”militära magasin”) att dras med i förbudet beroende på hur Polisen definierar ”militär typ”.
3. Tillsyn istället för Femårlicenser – En potentiell fälla
Lagförslag (4 kap. 10 § , 6.3.5 ): Femårlicenserna för helautomater och enhandsvapen slopas. Istället införs ett tillsynsförfarande där polisen kan förelägga den enskilde att inkomma med bevis på behov.
- Analys av försämring (Det sämsta utfallet): På pappret en förenkling. I praktiken kan detta bli en fälla. Istället för en förutsägbar process vart femte år, kan Polisen genomföra massiva tillsynsinsatser när som helst.
- Koppling till RA 2024:1: Handboken betonar vikten av aktivitet. Om Polisen använder den nya lagen för att kräva in aktivitetsintyg med kort varsel och sätter ribban för ”behov” extremt högt i sin tolkning (t.ex. kräver tävlingsresultat på viss nivå snarare än bara träning), kan många licenser återkallas administrativt (13 kap. 1 § ). Det finns ingen garanti för hur ofta denna kontroll sker.
- Risk: Om du missar ett föreläggande eller om postgången fallerar, ska licensen återkallas direkt enligt lagtexten (”ska återkallas” om underlag ej inkommer). Det tar bort tryggheten i att ha en licens giltig till ett visst datum.
4. Definitionen av ”Militär typ” och magasin
Lagförslag (1 kap. 9 §, 4 kap. 11 § ): Lagen definierar vapenmagasin och använder termen ”militär typ” som en avgränsare för tillåtna jaktvapen.
- Analys av försämring: Vad är ett magasin av ”militär typ”? Många moderna civila vapen använder STANAG-magasin (standardiserade magasin) för att de är billiga och pålitliga.
- Worst Case: Polisen tolkar (med stöd av sin handbok) att alla magasin som passar i ett vapen som någon gång använts militärt är av ”militär typ”. Detta skulle kunna diskvalificera en stor mängd civila sport- och jaktvapen som råkar dela magasintyp med militära vapen, vilket drastiskt minskar utbudet av tillåtna vapen i Sverige.
5. Inlösen till marknadsvärde vs. Verklig förlust
Lagförslag (14 kap. 5 § ): Vapen som förbjuds (AR-15 för jakt) ska lösas in till marknadsvärdet vid förvärvstillfället.
- Analys av försämring: Många jägare och skyttar har lagt ner stora summor på anpassningar, optikfästen, trycken och chassin som är specifika för vapnet. Lagförslaget nämner ersättning för vapen, ammunition, ljuddämpare och magasin, men det är oklart om all kringutrustning ersätts.
- Ekonomisk risk: Den enskilde riskerar att stå med dyr, specialanpassad utrustning som blir värdelös utan vapnet, och ersättningen täcker sannolikt inte det fulla återanskaffningsvärdet av ett motsvarande jaktvapen av annan modell.
Slutsats: Maktförskjutning till Polismyndigheten
Den största försämringen är inte de enskilda detaljerna, utan maktförskjutningen. Genom att införa begrepp som ”betydande risk för allmän ordning” och ”militär typ” i lagtexten, validerar regeringen den restriktiva praxis som Polismyndigheten har utvecklat på eget bevåg de senaste åren.
Det sämsta utfallet för svenska vapenägare är att denna lag blir ett verktyg för Polisen att via sina handböcker (som RA 2024:1) i praktiken förbjuda allt privat vapenägande som inte är strikt traditionell jakt med repetergevär eller olympiskt skytte, genom att hävda att ”risken” (att vapnet stjäls) alltid väger tyngre än ”nyttan” (jakt/rekreation/sport).