Fosfatidyletanol (PEth), en biomarkör för alkoholbruk, har väckt intresse som ett verktyg för att bedöma alkoholvanor. Transportstyrelsens användning av PEth för att återkalla körkort väcker nu en obehaglig fråga: Kan Polismyndigheten följa efter och använda samma metod för att neka och återkalla vapenlicenser? Givet PEth:s vetenskapliga osäkerhet och Polismyndighetens historiska inställning till privat vapenägande, är detta en utveckling som borde oroa laglydiga vapenägare.
Transportstyrelsens agerande skapar ett farligt prejudikat. Argumentet är skrämmande enkelt: Om en person inte anses pålitlig nog att framföra ett motorfordon på grund av påvisad alkoholkonsumtion (oavsett nivå) genom PEth, hur kan samma person då anses lämplig att inneha potentiellt dödliga vapen? Denna logik, hur bristfällig den än må vara vetenskapligt, kan mycket väl bli en grundpelare i Polismyndighetens framtida bedömningar.
Det är viktigt att komma ihåg att den nuvarande forskningen kring PEth är långt ifrån entydig. Det saknas universellt accepterade tröskelvärden för att definiera missbruk. PEth kan indikera måttlig konsumtion, och en rad faktorer, från individuell metabolism till konsumtionsmönster, påverkar resultaten. Att likställa påvisbar alkoholkonsumtion med olämplighet som vapenägare är en grov förenkling och en direkt fara för rättssäkerheten. Dessutom saknas det robusta longitudinella studier som binder samman PEth-nivåer med faktiskt missbruk enligt etablerade diagnoser.
Att applicera detta osäkra test på vapenlicenser är särskilt problematiskt med tanke på Polismyndighetens historik. Under 2000-talet har myndigheten visat en tydlig tendens att vara restriktiv gentemot privat vapenägande. Man har varit skeptisk till, och i vissa fall direkt motarbetat, den teknikutveckling som skett inom både jakt- och sportskytte, med alltmer avancerade (och i deras ögon, potentiellt farligare) vapen. Att införa PEth-tester som ett ytterligare hinder för vapeninnehav skulle passa in i detta mönster av ökad kontroll och minskad tillit till laglydiga vapenägare. Det är lätt att se hur ett godtyckligt PEth-värde, tolkat i värsta möjliga ljus, skulle kunna användas för att neka eller återkalla licenser, även om individen inte utgör någon reell risk.
Sammanfattningsvis: PEth som ett verktyg för att bedöma lämplighet för vapeninnehav är, i dagsläget, en djupt problematisk idé. Medicinskt är det en osäker markör, där gränsen mellan ”bruk” och ”missbruk” är högst oklar. Juridiskt öppnar det för godtyckliga och orättvisa beslut, där en persons rätt att inneha vapen kan hänga på ett enstaka, osäkert testresultat. Om Polismyndigheten följer Transportstyrelsens exempel, riskerar vi en situation där laglydiga medborgare, utan att ha gjort sig skyldiga till något brottsligt eller ens visat tecken på missbruk, fråntas sina rättigheter baserat på en vetenskapligt tveksam grund. Detta, kombinerat med Polismyndighetens tidigare hållning, gör PEth till ett potentiellt förödande verktyg mot privat vapenägande, en utveckling som allvarligt skulle urholka rättssäkerheten.