Tysklands aktivering av robotsystemet Arrow 3 i veckan är en milstolpe för Europas säkerhet. För första gången har kontinenten en sköld mot ballistiska missiler i rymden. Men en sköld med bara en fästpunkt är sårbar. För att garantera säkerheten för Norden och Baltikum räcker det inte att förlita sig på en ensam anläggning utanför Berlin. Nästa Arrow-batteri måste placeras på svensk mark – och den optimala platsen är det sydsvenska höglandet.
Rysslands president Vladimir Putin förklarade nyligen att Ryssland är ”redo” för krig med Europa, samtidigt som fredssamtalen med USA kollapsat utan resultat. I detta skärpta läge är Tysklands driftsättning av det israeliska Arrow 3-systemet en nödvändighet, inte ett val. Systemet ger ett ”paraply” som teoretiskt täcker hela Sverige.
Men i krig är teoretisk täckning inte nog. Ett ensamt batteri i Tyskland utgör en ”Single Point of Failure”. Vid ett mättnadsanfall, eller om anläggningen saboteras, står norra Europa naket. Därför krävs redundans. Sverige, som NATO:s logistiska nav och strategiska djup, är den logiska platsen för norra Europas egen sköld.
Den gyllene triangeln: Varför Höglandet?
Militärstrategiskt är Gotland ofta i fokus, men för ett system som Arrow 3 – som verkar exo-atmosfäriskt med en räckvidd på över 200 mil – är Gotland fel plats. Det är för utsatt.
Det sydsvenska höglandet (området kring Jönköping, Eksjö och upp mot Skövde) erbjuder däremot den perfekta balansen av centralitet och skydd:
- Räckvidd: Härifrån täcker systemet hela Norden, men kan också effektivt skydda Baltikum och agera ”back-stop” för Polen.
- Säkerhet: Placeringen på fastlandet, skyddat av Östersjön och svenskt flygvapen, tvingar en angripare att penetrera djupt in i svenskt luftrum för att slå ut batteriet.
- Sensorövertag: Radarn Super Green Pine skulle från denna position se djupt in i ryskt luftrum och rymd, vilket ger ovärderlig förvarningstid för hela alliansen mot hot från Kolahalvön.
Samgruppering: Skydda skyddet
Ett Arrow-system är ett högvärdigt mål (High Value Target) av högsta rang. Det kräver omfattande närskydd mot allt från specialförband till kryssningsrobotar. Att bygga upp detta från grunden i ödemarken är ineffektivt.
Lösningen är samgruppering med befintliga, tunga svenska förband.
- Skövde (P 4 / T 2): Här finns tung mekaniserad trupp för markskydd och logistikregementen som kan hantera den enorma drivmedels- och elförsörjning som radarn kräver.
- Eksjö (Ing 2): I hjärtat av höglandet finns ingenjörstrupp som kan fortifiera grupperingen och snabbt reparera skador.
- Luftvärnet: Genom att placera Arrow 3 i närheten av svenska Patriot-grupperingar eller framtida luftvärnsbataljoner skapas en ”lager-på-lager”-effekt där svenskt luftvärn skyddar Arrow-batteriet från lågflygande hot, medan Arrow skyddar Sverige från rymdhoten.
Slutsats
Tyskland har tagit första steget. Nu måste Sverige kliva fram. Att placera ett Arrow 3-system i det sydsvenska höglandet är inte bara en investering i vårt eget försvar; det är att axla ansvaret som NATO:s norra ankare. Vi kan inte outsourca vår överlevnad till Berlin. Vi måste bygga den andra pelaren i Europas missilsköld – här och nu, samfinansierad av våra grannar.
