EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nöjer sig inte med en gemensam valuta, en gemensam budget eller en gemensam utrikespolitik. Nu siktar hon in sig på det allra heligaste: medlemsländernas nationella säkerhet.
Låt oss inte luras av det byråkratiska språkbruket. En ”liten enhet” bestående av ”en handfull experter” är en klassisk ”foten-i-dörren”-taktik. Det är så den federala överbyggnaden alltid har legitimerat sina maktövertaganden. Det börjar som ett ”koordineringsorgan” och slutar som en fullskalig, överstatlig myndighet med egna intressen.
Ett frontalangrepp på EU:s egna fördrag
Detta är inte bara ett nytt förslag; det är ett frontalangrepp på EU:s egna grundfördrag. Nationell säkerhet är, och har alltid varit, ett uttryckligt nationellt ansvar. Det är en av de sista bastionerna av suveränitet som medlemsländerna, inklusive Sverige, reserverat helt för sig själva.
Att kommissionen nu, på eget bevåg och utan att ”samordna med EU:s 27 medlemsländer”, försöker kringgå detta är en skandalös uppvisning i federalistisk arrogans. Man använder kriget i Ukraina som en förevändning för att driva igenom en integration som aldrig skulle accepteras i fredstid.
Suveränitetens slutstation
Vad innebär detta i praktiken för den nationella självständigheten?
Underrättelseverksamhet är inte en passiv, akademisk övning. Det handlar om att skydda nationens djupaste hemligheter, att bedriva kontraspionage och, vid behov, att genomföra hemliga operationer för att skydda svenska intressen. Svensk underrättelsetjänst – SÄPO och MUST – lyder under svensk lag, ansvarar inför svensk riksdag och har ett enda uppdrag: att skydda Sverige.
Vad händer när detta uppdrag krockar med EU:s ”gemensamma linje”?
En centraliserad EU-underrättelsetjänst under kommissionen kommer oundvikligen att kräva att nationella tjänster överlämnar sin mest känsliga information. Vem bestämmer vad som ska delas? Vad händer när svensk underrättelseinhämtning mot ett tredje land (kanske till och med ett annat EU-land) måste avbrytas för att det strider mot Bryssels politiska mål?
Detta urholkar direkt vår nationella suveränitet och minskar drastiskt vår operativa frihet. Det är ett steg mot att göra svensk underrättelsetjänst till en provinsiell filial underställd Bryssel.
En farlig och naiv idé
Ironiskt nog är förslaget lika opraktiskt som det är maktfullkomligt. Underrättelsedelning bygger på en enda sak: förtroende. Det är därför djupa allianser, som ”Five Eyes” (USA, Storbritannien, Kanada, Australien, Nya Zeeland), fungerar.
Att tro att 27 länder, från Rysslandsvänliga Ungern till Rysslandskritiska Polen, från fransktalande Grekland till Tyskland, ska dela sina djupaste hemligheter i en gemensam Bryssel-pott är inte bara naivt – det är farligt. En sådan organisation skulle omedelbart bli det främsta målet för infiltration från Ryssland och Kina. Det skulle inte bli ett starkare skydd; det skulle bli världens mest högprofilerade säkerhetsläcka.
Detta handlar inte om att göra Europa säkrare. Detta handlar om att göra kommissionen mäktigare. Det är EU-federalism i sin renaste och farligaste form, och den siktar nu in sig på kronjuvelerna: vår nationella säkerhet.