Sverige har nyligen beslutat att investera i 44 nya Leopard 2A8 stridsvagnar och uppgradera 66 äldre modeller, en affär värd nästan 20 miljarder kronor. Denna satsning, motiverad av Natomedlemskap och det ökade hotet från Ryssland, understryker stridsvagnens återkomst som en central del i den europeiska försvarsstrategin. Men i en tid av snabb teknologisk utveckling, med drönare som spelar en allt större roll på slagfältet, är det värt att ifrågasätta om detta är den mest kostnadseffektiva vägen framåt. Är stridsvagnar verkligen den bästa investeringen, eller är drönare i många fall ett mer ekonomiskt och effektivt alternativ?
Prislappen för de nya och uppgraderade stridsvagnarna är hisnande. För samma summa skulle Sverige kunna anskaffa tjugo tusen drönare för priset av en stridsvagn. Dessa obemannade farkoster har visat sig vara extremt effektiva i Ukraina-kriget, där de används för spaning, artilleriledning och till och med direkt attack mot fiendens pansar. En enda drönare, till en bråkdel av priset för en stridsvagn, kan potentiellt slå ut en stridsvagn värd tiotals miljoner.
Fördelar med drönare:
- Kostnadseffektivitet: Drönare är betydligt billigare att anskaffa och underhålla än stridsvagnar.
- Flexibilitet: Drönare kan utföra en mängd olika uppgifter, från spaning och övervakning till precisa attacker.
- Minskad risk för egna förluster: Obemannade system minimerar risken för egna soldaters liv.
- Snabb utveckling: Drönarteknologin utvecklas i rasande fart, med ständiga förbättringar i räckvidd, autonomi och vapenkapacitet.
- Svårupptäckta: Mindre drönare är svåra att upptäcka och bekämpa med traditionella luftvärnssystem.
Stridsvagnarnas sårbarhet:
Texten nämner att en av de ukrainska ledarnas bedömning är att Ukraina skulle behöva en avgörande fördel i drönare för att vinna kriget. Detta pekar på stridsvagnarnas sårbarhet mot just drönarattacker. Trots att Leopard 2A8 är utrustad med aktivt skyddssystem, är det osäkert hur effektivt detta skydd är mot en svärm av billiga, men dödliga, drönare. Dessutom kräver stridsvagnar en omfattande logistisk underhållskedja, vilket gör dem till sårbara mål i sig.
Ett komplement, inte en ersättning:
Det är viktigt att påpeka att drönare inte helt kan ersätta stridsvagnar. Stridsvagnar erbjuder fortfarande en unik kombination av eldkraft, skydd och mobilitet som är svår att matcha. De kan operera i terräng som är otillgänglig för drönare och erbjuda direkt eldunderstöd till framryckande trupper.
Statsmannen anser:
Sveriges investering i nya stridsvagnar är förståelig i ljuset av det försämrade säkerhetsläget. Men med tanke på drönarnas frammarsch och kostnadseffektivitet, bör en större del av försvarsbudgeten allokeras till denna teknologi. En balanserad strategi, där drönare och stridsvagnar kompletterar varandra, är sannolikt den mest effektiva vägen framåt. Att enbart förlita sig på traditionella vapensystem som stridsvagnar i en tid av snabb teknologisk förändring kan visa sig vara en kostsam och i värsta fall, förödande strategi. Istället för att enbart fokusera på tunga, dyra plattformar, bör Sverige satsa på en mångsidig och anpassningsbar försvarsmakt där drönare spelar en central roll.
Som sagt, om en drönare kostar 10000 kronor, så kan vi få cirka tjugo tusen drönare för priset av en stridsvagn. Jag hade nog valt 32 stridsvagnar och nästan en kvarts miljon drönare…..