Tyskland tar ett stort steg för att stärka sitt nationella försvar genom att skapa en ny armédivision specifikt dedikerad till skyddet av hemlandet. Denna division, bestående av både aktiv personal och reservister, ska säkra kritisk infrastruktur och viktiga militära anläggningar, och därmed frigöra reguljära arméförband för uppgifter vid Natos yttre gränser. Med tanke på det försämrade säkerhetsläget i Europa, med ett alltmer aggressivt Ryssland, är det dags för Sverige att överväga en liknande förstärkning av den nationella skyddsförmågan. Här spelar Hemvärnet en nyckelroll, men för att kunna möta dagens och morgondagens hot krävs kompletteringar och en tydlig rollfördelning.
Varför behövs en förstärkt nationell skyddsförmåga?
Det tyska beslutet understryker ett växande behov i Europa: att kunna skydda den egna nationen även när reguljära förband är bundna i internationella insatser eller vid Natos yttre gränser. Sverige, som nu är medlem i Nato, står inför liknande utmaningar. En konflikt i Östersjöregionen skulle kunna innebära att stora delar av Försvarsmakten är upptagna med att försvara alliansens territorium, samtidigt som Sverige blir en viktig logistisk knutpunkt och ett uppmarschområde för allierade styrkor.
I ett sådant scenario blir skyddet av kritisk infrastruktur, som hamnar, järnvägar, broar, flygplatser, energianläggningar och digitala nätverk, av yttersta vikt. Dessa objekt kan bli mål för sabotage, hybridkrigföring eller till och med direkta angrepp. Polisen, med sin nuvarande organisation och resurser, är inte dimensionerad för att hantera denna typ av hotbild på egen hand. En förstärkt nationell skyddsförmåga, där Hemvärnet utgör ryggraden, skulle fylla detta gap.
Hemvärnet: En outnyttjad potential med behov av kompletteringar
Hemvärnet är med sina nästan 22 000 soldater en betydande resurs för Sveriges försvar. Med sin lokalkännedom, breda geografiska spridning och höga motivation utgör hemvärnssoldaterna en ovärderlig tillgång för skyddet av hembygden. Men för att Hemvärnet ska kunna axla ett större ansvar för skyddet av kritisk infrastruktur krävs vissa kompletteringar:
- Utökad utbildning: Hemvärnssoldaterna behöver fördjupad utbildning i skydd av objekt, hantering av hybridhot och samverkan med polis och andra myndigheter.
- Modernare utrustning: Hemvärnet behöver tillföras modernare utrustning anpassad för sina uppgifter, inklusive fordon, sambandsutrustning, mörkerhjälpmedel, sensorer och effektivare vapensystem, med förmåga att bekämpa till exempel drönare.
- Fler övningar: Det krävs fler och mer realistiska övningar, både inom Hemvärnet och tillsammans med andra delar av Försvarsmakten, polisen och det civila försvaret.
- Tydligare rollfördelning: Det behövs en tydligare rollfördelning mellan Hemvärnet, polisen och eventuella andra aktörer inom ramen för den nationella skyddsförmågan. Vem ansvarar för vad i olika scenarier?
- Ökad numerär: En ökning av antalet hemvärnssoldater, kanske upp mot 30 000, skulle ge en bättre täckning och ökad uthållighet.
- Förstärkt ledningsförmåga: Hemvärnets ledningsstruktur behöver stärkas för att kunna hantera större och mer komplexa operationer.
- Ökad tjänstgöringsplikt: Det är tydligt att dagens uttag av hemvärnsmännens tid inte räcker till för de operativa behoven. Frågan är om det inte är dags att få upp till en månads tjänstgöring per år?
En nationell skyddsförmåga med Hemvärnet i centrum:
En förstärkt nationell skyddsförmåga skulle kunna byggas upp kring Hemvärnet, med kompletterande förband och resurser. Några viktiga punkter att beakta:
- Hemvärnet som bas: Hemvärnet utgör basen i den nationella skyddsförmågan, med ansvar för skyddet av flertalet objekt och anläggningar.
- Specialförband: För särskilt komplexa eller känsliga objekt kan specialförband ur Försvarsmakten avdelas för skyddsuppgiften.
- Samverkan: Ett nära samarbete mellan Hemvärnet, polisen, räddningstjänsten och andra relevanta myndigheter är avgörande för att säkerställa en effektiv och samordnad insats.
- Kompletterande förmågor: Beroende på hotbild och behov kan andra typer av förband, till exempel ingenjörsförband eller CBRN-förband, tillfälligt knytas till den nationella skyddsförmågan.
Fördelar med en Hemvärnsbaserad nationell skyddsförmåga:
- Kostnadseffektivitet: Att bygga vidare på Hemvärnets befintliga organisation och infrastruktur är mer kostnadseffektivt än att skapa en helt ny organisation från grunden.
- Lokal förankring: Hemvärnssoldaterna är lokalt förankrade och har god kännedom om sitt närområde, vilket är en stor fördel vid skydd av objekt.
- Hög tillgänglighet: Hemvärnet kan mobiliseras snabbt och finns representerat över hela landet.
- Stärkt totalförsvar: En förstärkt nationell skyddsförmåga med Hemvärnet i centrum bidrar till att stärka hela samhällets motståndskraft.
Slutsats:
Tysklands beslut att skapa en ny armédivision för nationellt skydd är en tydlig signal om att säkerhetsläget i Europa har förändrats i grunden. Sverige bör dra lärdom av detta och förstärka sin nationella skyddsförmåga. Hemvärnet, med sin unika kompetens och lokalkännedom, är den naturliga kärnan i en sådan förmåga. Genom att ge Hemvärnet utökad utbildning, modernare utrustning, fler övningar och en tydligare rollfördelning kan vi skapa en robust och kostnadseffektiv nationell skyddsstyrka. Detta är en investering i Sveriges säkerhet och trygghet, och en viktig pusselbit i ett modernt och anpassningsbart totalförsvar. Genom att satsa på Hemvärnet stärker vi inte bara försvaret av kritisk infrastruktur, utan också hela samhällets motståndskraft i en osäker tid.
Det är dock mycket viktigt att fundera på hur en utökad tjänstgöringsplikt ska se ut i Hemvärnet. Och det är också väsentligt att höja ersättningarna till en vettig nivå. Varför inte en lön som är anständig?