Ni har väl nästan allihopa tittat på videofilmer från Ukraina, där drönare spanar, slår och förstör rysk materiel och dödar rysk personal. Man kan med fog säga att drönarkriget är den militära revolutionen i Ukrainakriget. Vi har sett en snabb utveckling, både när det gäller medel och motmedel. Verkansdelarna är också i mångt och mycket improviserade, med allt från sprängdeg till verkansdelar med riktad sprängverkan, till exempel granaten från RPG-7. Till och med stridsvagnsminor har släppts som en slags improviserade bomber. Till och med försvarsmakten har tagit intryck och anskaffar drönare till hemvärnet.
Kommer det svenska hemvärnet att bli som Ukrainas armé och hemvärn (Home Guard). Självklart inte. För i Sverige, så har vi en materielanskaffningsprocess. Häri ligger problemet med den svenska anskaffningen av drönare. Det är nämligen materiel. Dvs. den omfattas av en ganska komplicerad process, där många instanser påverkar anskaffningen. Till och med kontering, dvs. betalning för materielen regleras på kontonivå, beroende på vad man anskaffar och till vem. Det här är så klart ett komplicerat system. Om man följer alla processteg till punkt och pricka, så får man räkna med att en materielanskaffning tar cirka tretton år, från att någon fick en lysande idé, till att ett krigsförband eller en soldat har materielen i sin hand. Men nu till det som komplicerar situationen. Kriget i Ukraina har visat att drönare är en förbrukningsvara, som hanteras mer som ammunition, än materiel, som måste vårdas. Själva ordet kamikazedrönare säger väl något i sig själv? Det är en engångsartikel, vars syfte är att spränga sig själv och samtidigt motståndarens materiel eller personal. Siffror från Ukraina antyder att de har en ambition att kunna bygga två miljoner drönare per år. Det är en väldigt stor siffra. Det säger sig själv att du lägger inte så många drönare i ett förråd och tar fram dem vid behov. Drönarna hanteras som ammunition. Vi i Sverige borde komma till en liknande insikt. Och att vi ska ha ett begränsat förråd av drönare, men att vi ska kunna tillverka många fler vid behov och väldigt snabbt. Här kan vi se en nisch för 3D-skrivare och CNC-maskiner plus en lokal elektronikproduktion, som kan hantera lokal tillverkning i Sverige.
En annan faktor, som är väldigt viktig är medel och motmedel. Troligen kommer vi att i en nära framtid ha drönare, som har bildigenkänning baserat på AI och som väljer mål, baserat på en prioriterad lista med mål. Det är också sannolikt att drönare kommer att ha mörkerförmåga i formen av termiska kameror. Utöver det, så lär det bli navigering, som är oberoende av GPS eller andra radioteknologier. Vi kommer sannolikt att se tröghetsnavigering alternativ eller i kombination med bildigenkänning för att korrelera med en inbyggd karta. Den här typen av teknologier är så klart färskvara. Det vore rimligt om man anskaffade några tusen drönare per år och behandlade dem som ammunition, som man förbrukade på årsbasis. En drönarindustri, som utvecklade produkterna regelbundet, baserat på krigserfarenheter, till exempel från Ukraina, skulle också medföra en högre stridseffekt. Det är egentligen ganska fascinerande att den teknologi för navigering, som finns i gamla Tomahawk kryssningsrobotar från 80-talet, är tillgängligt idag i princip för gemene man. Det är helt klart en utveckling, som i sig revolutionerar krigföringen. Jag är säker på att motmedel i form av spektrumhantering av strålning kommer att bli områden, där utvecklingen kommer att bli snabb. Gäller allt från termisk detektering till radiofrekvenser.
Mitt råd till försvarspolitiker är att ha inte för bråttom att anskaffa för få eller för många drönare till försvaret. Säkerställ istället produktionskapacitet vid behov och ha ett antal Uppfinnar-Jocke verkstäder, som kan materielutveckla ammunitionstypen drönare ganska fritt. Investera i produktionskapacitet istället, där ammunitionsbehovet blir dimensionerande. Till och med USA:s armé inser att man kan inte bygga lager av drönare eller göra mångåriga upphandlingar. Faktum är att drönartillverkning är en av de produkter, där just in time med lämpliga buffertlager kan vara helt rätt strategival för framtida konflikter.
Det är väl onödigt att säga, köp inget kinesiskt?