Japans beslut att anta en försvarsbudget på över 9 biljoner yen markerar slutet på en era av återhållsamhet. Men bakom siffrorna döljer sig en djupare kris: en växande klyfta mellan landets konstitutionella identitet och den krassa säkerhetspolitiska verkligheten i Östasien. Frågan är om en grundlag skriven för 1947 års världsordning kan överleva 2026 års hotbild.
Det japanska kabinettets godkännande av en rekordbudget för försvaret – motsvarande cirka 58 miljarder dollar – är inte bara en ekonomisk prioritering; det är ett paradigmskifte i japansk statskonst. Fokus ligger nu på ”strike-back capability” (motstötsförmåga), långdistansrobotar och obemannade system. Detta är kapaciteter som för bara ett decennium sedan ansågs ligga långt utanför vad som var politiskt och juridiskt tänkbart i Tokyo.
Den konstitutionella knuten: Artikel 9
För att förstå tyngden i dagens upprustning måste man blicka tillbaka till 1947. Efter nederlaget i andra världskriget och den efterföljande amerikanska ockupationen, påtvingades Japan en konstitution vars nionde artikel är unik i världen.
Historisk notis: Freden som fundament Den japanska grundlagen, ofta kallad ”Fredskonstitutionen”, utformades under ledning av den amerikanske generalen Douglas MacArthur efter Japans kapitulation 1945. I Artikel 9 avsäger sig det japanska folket för evigt krig som en suverän rättighet och förbjuder innehav av krigspotential. Japan lovade att aldrig mer hålla sig med land-, sjö- eller luftstridskrafter. Denna text var tänkt att garantera att Japan aldrig mer skulle kunna utgöra ett hot mot världsfreden.
Under kalla kriget löstes detta genom en juridisk fiktion: skapandet av ”Självförsvarsstyrkorna” (JSDF). Man argumenterade för att rätten till självförsvar är en inneboende mänsklig rättighet för varje stat, vilket tillät en militär organisation så länge den var strikt defensiv.
Från defensiv sköld till offensiv förmåga
Dagens budget innebär att Japan nu rör sig bortom rollen som enbart ”sköld”. Genom att investera i kryssningsmissiler som kan nå mål djupt inne på kinesiskt eller nordkoreanskt territorium, suddas gränsen mellan defensiv och offensiv ut.
Regeringen i Tokyo hävdar att detta fortfarande ryms inom konstitutionen som en form av ”preventivt självförsvar”. Men kritikerna menar att man genom att ändra tolkningen av grundlagen, snarare än själva texten, urholkar rättsstatens trovärdighet. Man har i praktiken skapat en ”levande konstitution” där betydelsen skiftar beroende på hur många missiler Kina placerar i Sydkinesiska havet.
Analys: Är grundlagen funktionell idag?
Frågan om den japanska grundlagens funktionalitet 2026 kan besvaras ur två perspektiv:
1. Den strategiska dysfunktionaliteten: Ur ett rent säkerhetspolitiskt perspektiv är Artikel 9 i sin bokstavliga tolkning en anomali. I en region med kärnvapenmakter som Ryssland, Kina och Nordkorea är idén om en stat utan ”krigspotential” en strategisk omöjlighet. Den tvingar Japan till en ständig juridisk akrobatik som saktar ner beslutsprocesser och skapar osäkerhet hos allierade. Försvarsbudgeten för 2026 visar att Japan inte längre anser att grundlagen i sin ursprungliga form kan garantera nationens överlevnad.
2. Den politiska funktionaliteten: Paradoxalt nog har grundlagen fungerat som en stabilisator. Den har lugnat grannländer som fortfarande bär på trauman från den japanska imperialismen och har tvingat USA att axla ett större ansvar för Japans säkerhet. Den har också förhindrat att Japan dras in i utländska konflikter. För den japanska allmänheten är Artikel 9 en central del av den nationella identiteten – en symbol för att landet valt en annan väg än militarismen.
Slutsats
Japan befinner sig i ett konstitutionellt ingenmansland. Man har världens kanske mest moderna och kraftfulla försvar, finansierat av en historisk rekordbudget, samtidigt som man har en grundlag som förbjuder dess existens.
Den japanska regeringen väljer nu att rusta upp trots grundlagen snarare än genom att ändra den. Det är en pragmatisk lösning på kort sikt, men för den japanska statens långsiktiga legitimitet krävs förr eller senare en ärlig uppgörelse med 1947 års arv. En statskonst som bygger på juridiska fiktioner riskerar i slutändan att förlora folkets förtroende när de första skotten väl avlossas.