Världen står vid ett vägskäl. Analytiker talar om en ”line in the sand”, en gränsdragning där västvärlden tvingas välja väg. Det står alltmer klart att den era där USA ensamt kunde garantera Europas säkerhet går mot sitt slut, oavsett vem som sitter i Vita huset. För Sverige innebär detta att tiden för fripassagerarmentalitet är definitivt över.
Det pågående geopolitiska skiftet, där USA:s blickar alltmer vänds mot Kina och Stilla havet, lämnar Europa med ett val. Antingen accepterar vi att vi lever i en farligare värld och rustar därefter, eller så riskerar vi att bli en spelplan för främmande makter. Det amerikanska engagemanget i Ukraina och Mellanöstern visar tecken på utmattning, och isolationistiska strömningar växer sig starkare på andra sidan Atlanten.
För en svensk betraktare är detta en signal om att vi måste återgå till grundfundamenten i statsbildningen. Staten finns primärt till för att skydda sina medborgare. Under decennier av socialdemokratisk hegemoni och senare borgerlig naivitet har vi monterat ner vårt totalförsvar i tron att den ”eviga freden” var här och att försvaret påstods vara ett ”särintresse”. Vi har förlitat oss på internationella samarbetsorgan och amerikanska säkerhetsgarantier istället för på egen förmåga.
Medborgerlig Samlings försvarspolitik bygger på insikten att allianser som NATO är livsviktiga komplement, men de kan aldrig ersätta nationell försvarsvilja och kapacitet. Om USA drar en linje i sanden och säger ”hit men inte längre” gällande sitt engagemang, måste vi vara redo att fylla tomrummet. Det handlar om att återupprätta ett totalförsvar värt namnet, med en försvarsbudget som speglar hotbilden – nivåer på uppemot 3 procent av BNP är inte orimligt i ett läge där krig rasar i vårt närområde.
Att tala om ”strategisk autonomi” för Europa får inte bara bli en ursäkt för mer federalism och EU-arméer. Det måste börja med att varje enskild nation tar ansvar för sitt territorium. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, och Sverige har under alltför lång tid varit en svag länk i Östersjöregionen. Det nya geopolitiska läget kräver en återgång till realpolitik där vi förstår att frihet inte är gratis, och att suveränitet i slutändan upprätthålls av den egna förmågan att försvara den.