Användningen av hagelgevär för att bekämpa drönare i närheten av militär trupp har blivit en allt vanligare taktik, särskilt i kriget i Ukraina. Men hur effektiv är egentligen denna metod, och vilka risker medför den – särskilt med tanke på det växande hotet från drönarsvärmar?
Tveksam effektivitet:
Effektiviteten av att använda hagelgevär mot drönare är starkt begränsad. Flera faktorer spelar in:
- Drönarens typ: Hobbydrönare av plast är relativt lätta att skjuta ner, medan racingdrönare av kolfiber är betydligt mer robusta.
- Ammunitionstyp: Storleken på hagelkornen påverkar både träffsannolikheten och skadans omfattning. Större hagel ger mer kraft men sprids över en större yta, medan mindre hagel ger en tätare spridning men mindre skada.
- Avstånd: Ju längre avstånd, desto svårare att träffa och desto mindre skada gör haglen.
- Drönarpilotens skicklighet: En skicklig drönarpilot kan manövrera drönaren för att undvika att bli träffad.
Drönarsvärmar – en mardröm för hagelgevär:
Problemet förvärras ytterligare av det växande hotet från drönarsvärmar, där flera drönare agerar koordinerat. Att bekämpa en svärm med hagelgevär är i princip omöjligt, då:
- Många mål: Soldaterna måste hantera ett stort antal mål samtidigt, vilket gör det svårt att prioritera och träffa.
- Olika riktningar: Drönarna kan komma från olika riktningar och i olika hastigheter, vilket gör det svårt att sikta och träffa.
- Mättnad: En svärm kan mätta försvaret och överbelasta soldaternas förmåga att reagera.
Risker:
Att använda hagelgevär mot drönare i närheten av militär trupp medför också risker:
- Rikoschetter: Hagelkornen kan rikoschettera och träffa egna soldater eller civila.
- Skador på utrustning: Hagelkornen kan skada känslig militär utrustning.
- Distraktion: Fokus på att skjuta ner drönare kan distrahera soldaterna från andra hot.
- Falsk trygghet: Tron på att hagelgevär är ett effektivt skydd mot drönare kan skapa en falsk trygghet och leda till att andra, mer effektiva åtgärder försummas.
Alternativa lösningar:
Det finns mer effektiva metoder för att bekämpa drönare, och särskilt drönarsvärmar, såsom:
- Elektronisk krigföring: Störa drönarnas signaler och hindra dem från att flyga eller detonera. Detta kan vara effektivt mot enskilda drönare och svärmar.
- Luftvärnssystem: Använda robotar eller laser för att skjuta ner drönare. Vissa system kan bekämpa flera mål samtidigt. Dock så är robotar antagligen alldeles för dyra, så laser lär vara den enda lösningen som fungerar.
- Nät och fångstssystem: Fånga drönare i nät eller andra fångstanordningar. Detta kan vara effektivt mot enskilda drönare, men mindre effektivt mot svärmar.
- Tränade skyttar: Utbilda soldater i att skjuta ner drönare med specialanpassad ammunition och vapen. Detta kan vara effektivt mot enskilda drönare, men kräver hög träffsäkerhet. Utöver det, så kommer soldater att inte lösa andra stridstekniska uppgifter än självskydd eller skydd av sin grupp/pluton.
- AI-baserade system: Utveckla system som automatiskt kan identifiera och bekämpa drönare, inklusive svärmar. Drönare som bekämpar drönare finns redan idag.
Slutsats:
Att använda hagelgevär mot drönare i närheten av militär trupp är en desperat lösning med tveksam effekt och potentiella risker, särskilt med tanke på hotet från drönarsvärmar. Det är viktigt att investera i mer effektiva metoder för att bekämpa drönare och skydda soldater och civila från denna växande hotbild. Framtidens krigföring kommer att kräva avancerade lösningar för att hantera drönare, både enskilda och i svärmar.
Framförallt så kräver skydd mot drönare och drönarsvärmar en fungerande doktrin, som fungerar, både i fred, kris och krig. Drönare är så billiga att det behövs inte en stat som anskaffar detta, utan även terroristgrupper och enskilda terrorister kan skaffa sig förmågan till drönarkrigföring. Den italienska maffian experimenterade med detta redan på 1990-talet.