I en alltmer komplex och sammankopplad värld är vikten av goda internationella relationer och välgrundade strategiska beslut oomtvistlig. Ändå ser vi gång på gång hur stater begår kostsamma misstag i sina relationer med andra länder. En central orsak till dessa felsteg är bristen på kulturell förståelse för motpartens samhälle, politik och tänkesätt. Utan denna förståelse blir omvärlden som en förvrängd spegelbild, där antaganden och feltolkningar kan få långtgående och ibland förödande konsekvenser.
Wayne Merrys nyligen avhemligade PM från 1994, skrivet under hans tid vid USA:s ambassad i Moskva, är ett talande exempel. I detta dokument, med titeln ”Whose Russia Is It Anyway: Toward a Policy of Benign Respect”, kritiserade Merry den amerikanska regeringens politik gentemot Ryssland i den tidiga post-sovjetiska eran. Han varnade för att en överdriven betoning på snabba marknadsreformer, utan hänsyn till rysk politisk kultur och samhällsstruktur, riskerade att undergräva de bräckliga demokratiska krafterna och bana väg för en auktoritär och nationalistisk motreaktion.
Merrys analys visade på en djup förståelse för det ryska samhället, dess historia och dess komplexa förhållande till västvärlden. Han insåg att ryssarna, efter 74 år av socialistiskt styre, inte delade amerikanernas närmast religiösa tro på den fria marknadens välsignelser. Han varnade för att amerikanska rådgivare, ofta med bristfällig kunskap om Ryssland, uppfattades som arroganta och nedlåtande. Deras ”vi vet bäst”-attityd alienerade ryssarna och undergrävde förtroendet för USA.
Tyvärr ignorerades Merrys varningar. Den amerikanska regeringen, driven av en ideologisk övertygelse om den fria marknadens universella tillämplighet, fortsatte att förespråka en chockterapi som destabiliserade den ryska ekonomin och ledde till social oro. Istället för att bygga upp en förståelse för ryska förhållanden och stötta framväxten av demokratiska institutioner, fokuserade man ensidigt på ekonomiska reformer. Denna brist på kulturell förståelse bidrog till att skapa ett politiskt klimat i Ryssland som gynnade framväxten av auktoritära och nationalistiska krafter, något som i förlängningen lade grunden för Vladimir Putins maktövertagande och Rysslands alltmer aggressiva utrikespolitik.
Merrys öde är också talande. Hans försök att varna för riskerna med den förda politiken ignorerades och han själv blev i praktiken svartlistad inom utrikesdepartementet. Detta visar på en farlig tendens att tysta oliktänkande och bestraffa de som vågar ifrågasätta den förhärskande dogmen. Istället för att uppmuntra intern kritik och alternativa perspektiv, skapade man en ekokammare där endast en version av verkligheten var tillåten.
Lärdomarna från fallet Merry är universella och högst relevanta än idag. De visar på vikten av att:
- Försöka förstå andra kulturer på deras egna villkor: Det är farligt att utgå ifrån att alla delar ens egna värderingar, prioriteringar och världsbild. Att påtvinga andra länder sina egna modeller, utan hänsyn till lokala förhållanden, leder sällan till framgång.
- Lyssna på experter och de med lokalkännedom: De som har djup kunskap om ett land eller en region kan ge ovärderliga insikter som kan hjälpa beslutsfattare att undvika kostsamma misstag. Att ignorera eller tysta dessa röster är ett recept för misslyckande.
- Uppmuntra intern kritik och alternativa perspektiv: En organisation som inte tillåter avvikande åsikter riskerar att bli blind för sina egna tillkortakommanden och fatta felaktiga beslut. En kultur som uppmuntrar till öppen debatt och självkritik är avgörande för att fatta välgrundade och framgångsrika beslut.
I en tid när globala utmaningar kräver samarbete och förståelse över nationsgränserna, är det viktigare än någonsin att lära av historiens misstag. Att basera sina utrikespolitiska strategier på en korrekt och nyanserad förståelse av andra kulturer är inte bara önskvärt, det är en absolut nödvändighet för att undvika konflikter och bygga en fredligare och mer stabil världsordning. Att ignorera denna läxa är att riskera att upprepa samma misstag om och om igen, med potentiellt katastrofala konsekvenser. Världen ser inte ut som vi alltid vill, och alla länder delar inte vår världsbild.
Att tro något annat är naivt och farligt, vilket vi har sett i alla moderna krig från 90-talet och framåt.