Nedskjutningen av tre amerikanska F-15E Strike Eagles av kuwaitiskt luftförsvar under söndagen är en brutal påminnelse om vad den preussiske strategen Carl von Clausewitz kallade friktion – det oförutsedda kaos som uppstår när planer möter verkligheten. Trots att piloterna mirakulöst överlevde, så kvarstår faktum att ett av världens mest avancerade luftförsvarssystem vände sig mot sina egna allierade. Incidenten understryker de extrema risker som är förknippade med modern krigföring i koalitioner, där dussintals nationer delar på ett luftrum fyllt av hundratals missiler, drönare och stridsflygplan i en miljö av konstant elektronisk störning.
Händelsen i Kuwait blottlägger sårbarheten i de nätverkscentrerade system som ska förhindra ”friendly fire”. System för identifiering av vän eller fiende, så kallade IFF-system, är beroende av felfri datadelning i realtid – något som blir en enorm utmaning när intensiteten i striderna ökar och operatörer tvingas fatta beslut på bråkdelar av sekunder. Att Kuwait, som huserar betydande amerikanska styrkor, begick detta misstag tyder på en systemisk kollaps i koordineringen mellan koalitionens olika ledningscentraler. För Pentagon innebär detta att man nu måste se över sina insatsregler och den tekniska integrationen med regionala partners mitt under pågående operationer, för att undvika att teknisk överlägsenhet förvandlas till en taktisk belastning.
Det här bevisar också att i det nordiska luftrummet, så måste vi lyckas med IAMD, integrated air and missile defence, inom vårt NATO-samarbete. Vi har inte råd med den typen av misstag som skedde i Kuwait tidigare i veckan.