Man blir riktigt deprimerad, när man funderar på hur den svenska processen med försvarsberedning går till. Det är en byråkratisk process, som bygger på att det inte blir krig. Och nu är det krig i vårt närområde. Trots detta, så fortsätter våra riksdagspolitiker att harva med detaljregleringar, som kan ifrågasättas. Det är dags att lämna processledning till förmån för stridsledning. Ett tag påstods det att det skulle ta sex år för Sverige att fördubbla tillverkning av ammunition. Märkligt nog, så har Finland redan femdubblat sin produktion och är på väg att tiodubbla produktionen i närtid. Saab kan också utöka ammunitionsproduktionen i USA utan större problem.
Ur mitt perspektiv är det konstigt, att vi inför en massa konstiga politiska åtgärder på grund av ett eventuellt klimatnödläge i en oviss framtid, vilket styr oss idag. Men att ett akut krigsförlopp i vårt närområde inte renderar i några nödlägen vad gäller produktion av nödvändig förbrukningsmateriel är högst märkvärdigt. Nu är vi inte helt ensamma om problemen. Alla byråkratier har svårt att ställa om. Ukraina är nog världsledande när det gäller drönare och utveckling av dem för krigsbruk. I Sverige så ska 200 hemvärnssoldater få drönarutbildning. Det är ungefär allt. Hur ser vi på snabb utveckling av medel och motmedel inom drönarkrigföringen? Det finns faktiskt en intressant film om hur det kan bli med framtida drönarkrigföring. Vissa av principerna ser vi redan tillämpas i Ukraina.
Skrämmande utveckling, men inte helt otänkbart i en nära framtid. Kineserna har lyckats köra över 3000 drönare i svärmar. Tänk er något sådant med AI på stridsfältet. Vi i Sverige är dock inte ensamma om byråkratin, den drabbar även USA och deras drönarutveckling.
Så, vad ska vi göra. Jo, lägga processer och byråkrati på hyllan och bli mycket mer proaktiva med både tillverkning och utveckling av ammunition. För vi kan inte komma till nästa krig med förra krigets medel, motmedel och bristfällig materiel.