Räkna hudfärg, varför då?

Det här är nog på många sätt en av de vidrigaste rubrikerna jag har läst på länge. Tre stycken fackordföranden, Anna Troberg (DIK), Malin Ragnegård (Kommunal) och Sinerva Ribeiro (Vårdförbundet) tycker i en debattartikel i Expressen att man ska börja föra statistik kopplat till hudfärg. Samtidigt noterar jag i förbigående att alla tre kvinnorna är vita och undrar varför ingen av dem har släppt in färgade att ta över deras roller i facket. Hur som helst, så gör dessa tre damer något riktigt fascinerande. De påstår rakt av att människor med annan hudfärg diskrimineras systematiskt på arbetsmarknaden och att denna diskriminering är kopplad till just hudfärgen. Hur de har kommit på en sådan kausalitet framgår inte, utan det påstås bara rakt av som fakta och sanning i debattartikeln. Dessutom så skriver de att den här typen av insamling av data, som för övrigt ska göras av SCB, ska bygga på självidentifikation. Det vill säga, om jag känner mig som svart eller rasifierad, så är det en sanning, oavsett objektiva rekvisit. Mycket märkligt.

Om vi skulle börja räkna en annan faktor istället för hudfärg, nämligen vilken intelligenskvot man har i befolkningsgrupper, så är jag till etthundra procent säker på att dessa tre damer skulle kalla sådana undersökningar i sig för rasistiska. Regeringsformen 12. kapitel §5 säger klart och tydligt följande;

”Vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.”

Man får inte sin hudfärg genom förtjänst eller skicklighet, det är en genetisk faktor. Förtjänst och skicklighet får man genom att studera, lära sig och förkovra sig i ett ämnesområde, som gör en person lämplig för statlig anställning. Däremot så är människans humankapital kopplat till hur lämplig man kan vara för en anställning. Humankapital är till exempel intelligens, empati, muskelstyrka och övriga personliga egenskaper, som bygger på genetik, miljö och uppfostran. På så sätt kan man förvärva en högre position i samhället, avseende lön och befattningar.

Så, om SCB ska börja räkna hudfärg, så borde SCB rimligtvis också ha uppgiften att dokumentera relevanta fakta om individer, som till exempel intelligenskvot. Nej, det finns INGEN kausalitet mellan hudfärg och lågt humankapital. Däremot så finns det andra faktorer som påverkar humankapitalet. Det är väl inte så märkligt om en flykting från Afghanistan som är analfabet och 40 år gammal har lägre humankapital än någon av de tre fackordföranden i debattartikeln? Tvärt om, hur ska man komma ikapp en person som är född i landet med både kultur och utbildning i bagaget? Det är ju i praktiken lika omöjligt som för mig som 57-åring flytta till Afghanistan och satsa på en karriär som imam. Ni ser själv, det vore ju konstigt om jag påstod att det fanns en strukturell rasism i Afghanistan som förhindrade min imam-karriär?!

Nej, det vi ser nu är politiska uttalanden, som inte är förenliga med vare sig fakta eller någon form av verklighetsförankring. Det är socialistisk ideologi, som försöker påskina att den påstådda strukturella rasismen i Sverige förhindrar lika utfall mellan folkgrupper, i det här fallet kopplat till hudfärg.

Det värsta är att facket håller på med strukturell demontering av regeringsformen, genom att frångå krav på till exempel ett fungerande tjänstemannaansvar. Det är märkligt hur socialister bedriver en medveten politik, som kommer att rasera folkets förtroende för offentliga tjänstemän. Våra myndigheter i Sverige har en stor makt, därför är det också viktigt att folket vet att det finns verksamma medel för att få bort tjänstemän som missköter sina anställningar och uppdrag gentemot det allmänna.

Fackförbundet ST påstår följande.

Politiker som vill införa diverse inskränkningar i våra friheter, som till exempel massövervakning av sociala medier och kommunikationsmedel, hänvisar alltid till att man ska skydda de svaga i samhället mot diverse mer eller mindre konstruerade hot. Samtidigt så påstår dessa politiker att den som inte har något att dölja, kommer heller inte att drabbas negativt. Samtidigt är det fascinerande att tjänstemän, som faktiskt har myndighetsmakt gentemot medborgarna, ska inte behöva ställas till ansvar för sin oskicklighet. Här påstår man ju implicit att tjänstemannakåren är oförvitlig och gör inga fel. Jag vill påstå att många medborgare har helt andra upplevelser av inkompetenta tjänstemän inom diverse myndigheter.

Det är rasistiskt att dokumentera hudfärg, då det saknar koppling till en persons humankapital. Det är också osakligt att påstå att det finns en strukturell rasism i Sverige, när vi har en regeringsform som är väldigt tydlig när det gäller vem som ska anställas.

Det vi har i Sverige är en strukturell nepotism bland den politiska adeln, som ger myndighetsförläningar till varandra, för att upprätthålla sin politiska makt som en samhällselit/nomenklatura. Det är helt klart att dessa tre damer tillhör denna politiska elit, och som aldrig kommer att överge sina positioner till någon med annan hudfärg, om man inte är en del av den socialistiska politiska adeln i Sverige.

Märkligt nog, så vill den politiska adeln inte att deras underställda i myndigheter och offentliga organisationer ska kunna granskas, då det skulle kunna framkomma att det finns ett stort mått av nepotism, dåligt ledarskap eller dåligt fungerande verksamheter i det offentliga.

För min del, så får offentliga tjänstemän som en del av sin anställning tåla att de kan granskas av folket, som avlönar dem. Om det leder till att vissa blir rädda och passiva, så är det snarare ett bevis för att dessa individer är inte lämpade till en offentlig tjänst. Jag har själv jobbat över 30 år statligt, och aldrig känt mig rädd för allmänheten eller dess insyn i mitt arbete. Man blir helt enkelt inte rädd för granskning om man sköter sina arbetsuppgifter.

Jag kommer självklart att arbeta i Europaparlamentet för att det ska bli en offentlighetsprincip i Bryssel och dessutom ett utökat tjänstemannaansvar bland de som anställs av EU.