Dags att kasta av USA:s nukleära ok och lämna icke-spridningsavtalet!

I en värld i gungning, där stormakternas egenintressen trumfar principer och löften, står Europa vid ett vägskäl. Kriget i Ukraina har blottat en brutal sanning: säkerhetsgarantier från fjärran allierade är inte värda pappret de är skrivna på om deras egna ekonomiska intresset pekar åt ett annat håll. USA:s agerande, eller snarare brist på agerande, i Ukraina-krisen, kombinerat med en alltmer isolationistisk tendens amerikansk politik, borde vara en väckarklocka för varje europeisk nation med självbevarelsedriften i behåll. Det är dags att Europa tar sitt öde i egna händer, kastar av sig det nukleära oket från Washington och resolut lämnar icke-spridningsavtalet (NPT).

NPT, ursprungligen tänkt som en garant för global stabilitet, har i realiteten blivit ett instrument för att cementera stormakternas dominans och förhindra att andra nationer skaffar sig den ultimata försäkringen – kärnvapen. För Europa, som historiskt sett varit slagfältet för stormakternas konflikter, har beroendet av USA:s nukleära paraply alltid varit en riskabel ekvation. Nu, när vi ser hur USA:s intressen alltmer divergerar från Europas, blir denna risk inte bara tydlig, utan direkt existentiell.

Ukraina är ett smärtsamt exempel. Trots löften om stöd och partnerskap, trots vädjanden om hjälp, har västvärlden, ledd av USA, tvekat och kompromissat. Varför? För att det egna ekonomiska intresset, den bekväma relationen till Ryssland, eller kanske till och med en cynisk kalkyl om att Ukraina är ett offer man är beredd att offra på det geopolitiska schackbrädet, väger tyngre. Signalen är tydlig: Europa, förlita er inte på USA:s altruism. I slutändan är det ”America First” som gäller, och Europas säkerhet kommer i bästa fall i andra hand.

I detta krisläge är det naivt och farligt för Europa att fortsätta klamra sig fast vid illusionen om ett amerikanskt nukleärt skydd. Att förlita sig på en stormakt vars intressen kan förändras över en natt, vars politiska ledarskap är oberäkneligt och vars engagemang i Europa inte längre kan tas för givet, är inte en strategi – det är ett strategiskt självmord.

Den enda vägen framåt för ett säkert och självständigt Europa är att bygga upp en egen, trovärdig nukleär avskräckning. Att lämna NPT är inte ett steg mot ökad proliferation – det är ett steg mot ökad europeisk säkerhet och stabilitet. Ett Europa med en egen kärnvapenarsenal skulle inte längre vara en bricka i stormakternas spel. Det skulle bli en aktör att räkna med, en kraft som kan försvara sina egna intressen och sin egen säkerhet, utan att vara beroende av en nyckfull transatlantisk partner.

Visst, det finns risker och utmaningar med kärnvapen. Men den största risken är att fortsätta i beroendets och sårbarhetens spår. Att bygga upp en europeisk nukleär avskräckning är inte en enkel uppgift, men det är en nödvändig uppgift. Det kräver politiskt mod, ekonomiska investeringar och en tydlig strategisk vision. Men alternativet – att förbli gisslan i ett osäkert globalt maktspel, beroende av en stormakt vars lojalitet är flyktig – är oacceptabelt.

Europa måste vakna! Det är dags att kasta av sig det nukleära beroendet, ta kontroll över sin egen säkerhet och bygga en framtid där europeiska nationer inte längre är utlämnade åt andras godtycke. Att lämna NPT är inte ett hot mot världsfreden – det är en förutsättning för ett starkt, självständigt och säkert Europa i en alltmer oförutsägbar värld. Det är dags för europeiska ledare att visa ryggrad och agera – för Europas överlevnad.