Efter decennier av konflikt och instabilitet står Syrien inför en potentiell nystart. Med Bashar al-Assads regim störtad öppnas möjligheten att rita om kartan och skapa mindre, mer homogena stater som bättre kan tillgodose de olika folkgruppernas behov och strävanden. En sådan uppdelning skulle kunna leda till ökad stabilitet, minskade spänningar och en mer hållbar fred i regionen.
Utmaningar:
Att dela upp Syrien är en komplex uppgift med många utmaningar. Etniska och religiösa grupper är inte alltid geografiskt åtskilda, och det finns risk för konflikter om territorium och resurser. Dagens karta över Syrien är ett resultat av den tidigare kolonisationen i Mellanöstern. Därför kan man säga att staterna i området är inte naturliga när det gäller utbredning och de folkgrupper som ingår i respektive stat. Om man skulle rita om kartan i Syrien, så är det också viktigt att respektera minoriteters rättigheter och säkerställa att de inte diskrimineras eller förtrycks i de nya staterna.
En möjlig lösning:
Med hänsyn till dessa utmaningar, och baserat på Syriens demografi, geografi och politiska landskap, kan man göra följande uppdelning:
- Kurdistan: En kurdisk stat i norra Syrien, omfattande de kurdiska områdena längs gränsen till Turkiet och Irak. Denna stat skulle ge kurderna självbestämmande och möjlighet att skydda sin kultur och identitet. Turkiet kommer att hata denna lösning, men det är dags att erkänna att kurderna skulle kunna ha en fungerande nationalstat. Befolkning: ca. 3 miljoner.
- Sunniarabiska staten: En stat i centrala och östra Syrien, dominerad av sunnimuslimer. Denna stat skulle vara den största och mest folkrika, och skulle kunna bli en stabiliserande kraft i regionen. Befolkning: ca. 15 miljoner.
- Alawitiska staten: En mindre stat längs kusten, dominerad av alawiter, den religiösa minoritet som Bashar al-Assad tillhörde. Denna stat skulle ge alawiterna en viss grad av autonomi och skydd mot diskriminering. Befolkning: ca. 2 miljoner.
- Drusiska staten: En liten stat i sydvästra Syrien, dominerad av druser, en religiös minoritet med en unik tro och kultur. Denna stat skulle ge druserna självbestämmande och möjlighet att bevara sin identitet. Befolkning: ca. 700 000.
Inkorporering i grannländer:
- Delar av södra Syrien: Områden med starka band till Jordanien skulle kunna inkorporeras i Jordanien.
- Golanhöjderna: Det av Israel ockuperade området Golanhöjderna skulle kunna återlämnas till Syrien eller överlämnas till Israel genom ett fredsavtal mellan länderna.
Klaner:
Uppdelningen bör ta hänsyn till de olika klanernas inflytande och territoriella anspråk. Det är viktigt att skapa stater där de dominerande klanerna kan samexistera fredligt och där minoritetsklaner skyddas från diskriminering.
Karta:
Här ser ni ungefär hur de olika etniska grupperna är fördelade i Syrien:
Slutsats:
Att dela upp Syrien i mindre, mer homogena stater är en komplex men potentiellt lösning på den långvariga konflikten i landet. Genom att ge olika folkgrupper självbestämmande och möjlighet att skydda sin identitet kan man skapa en grund för en mer stabil och fredlig framtid i regionen. Det är dock viktigt att processen genomförs med respekt för mänskliga rättigheter och med en inkluderande dialog som involverar alla berörda parter.
Dock så får vi inse att det är kanske dags att fundera på om dagens gränser fungerar i de före detta kolonierna. Det gäller inte bara Mellanöstern, utan även den afrikanska kontinenten. Kongo är ett sådant exempel, där krig har pågått alldeles för länge. Det är också dags att internationellt börja påverka de islamiska staterna som stödjer och finansierar jihad och religiösa krig, både i Mellanöstern och Afrika. Sanktioner är ett verktyg som fungerar i dessa sammanhang.