Kan FN bli en demokratisk världsregering? Statsmannen betvivlar detta kraftfullt. Argumenterar om det nedan.
Frågan om FN:s potential som en äkta demokrati blir särskilt problematisk när man beaktar den grundläggande värdeklyfta som existerar mellan demokratiska och icke-demokratiska medlemsstater. Statsvetaren Hans Agnés förslag om en världsstat under FN:s ledning för att hantera kärnvapenhotet stöter på en central utmaning: många av FN:s medlemsstater styrs av regimer vars världsåskådning är fundamentalt oförenlig med demokratiska ideal. Kan en organisation som ger lika röst åt länder med djupt rotade anti-demokratiska principer verkligen förväntas främja och upprätthålla en global demokrati?
En betydande andel av FN:s medlemsstater styrs av ideologier som direkt motsätter sig de värderingar som ligger till grund för en fungerande demokrati. Ta exempelvis stater som baserar sig på politisk islam, där religionen och dess tolkningar ges företräde framför folkvalda representanters vilja och där individuella fri- och rättigheter begränsas i enlighet med religiösa påbud. Dessa staters världsbild är ofta oförenlig med principer om religionsfrihet, yttrandefrihet och jämlikhet inför lagen. Hur kan en organisation som ger dessa stater samma röst som etablerade demokratier trovärdigt hävda att de står upp för demokratiska värderingar?
Kommunistiska och socialistiska enpartistater utgör en annan kategori av medlemsländer vars grundläggande principer krockar med demokratiska ideal. Dessa stater, som historiskt sett kännetecknas av centraliserad makt, begränsad politisk opposition och statlig kontroll över ekonomi och information, har en inbyggd aversion mot den pluralism och maktdelning som är central i en demokrati. Deras deltagande i FN riskerar att urvattna organisationens demokratiska ambitioner och legitimera icke-demokratiska styrelsesformer.
Vidare präglas många afrikanska stater av enpartisystem som har sitt ursprung i befrielse- och revolutionsrörelser mot kolonialmakter. Även om dessa rörelser initialt kan ha haft folkligt stöd, har makten ofta konsoliderats hos ett enda parti, vilket i praktiken omöjliggör meningsfull politisk konkurrens och leder till korruption och maktmissbruk. Dessa staters politiska kultur, som ofta präglas av auktoritärt styre och brist på respekt för oppositionen, skiljer sig markant från den demokratiska modell som FN säger sig förespråka.
Att ge dessa stater en jämbördig röst i FN innebär en risk att deras icke-demokratiska värderingar får oproportionerligt stort inflytande över organisationens beslut och prioriteringar. Det kan leda till att FN:s arbete för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer undermineras inifrån. Hur kan FN trovärdigt arbeta för en mer demokratisk värld när en betydande del av dess medlemmar aktivt motarbetar dessa ideal i sina egna länder?
Denna grundläggande värdekonflikt inom FN är ett betydande hinder för organisationens förmåga att fungera som en äkta demokrati och förverkliga visionen om en världsstat baserad på demokratiska principer. En reformering av FN, med en tydligare betoning på demokratiska värderingar och ett system som premierar medlemsstater som respekterar dessa principer, framstår som nödvändig. Utan en sådan förändring riskerar FN att förbli en kompromissernas arena, där demokratiska ideal ofta får ge vika för realpolitiska hänsynstaganden till auktoritära regimers intressen, och därmed förlora sin legitimitet som en global förkämpe för demokrati och mänskliga rättigheter. Att hantera denna interna motsättning är avgörande om FN ska kunna spela en konstruktiv roll i att möta globala utmaningar och främja en fredligare och mer rättvis världsordning.
Statsmannen anser nog att det är dags att lägga ner FN och bilda ett förbund av demokratiska nationer istället. Det skulle nog vara mer konstruktivt, med tanke på att med de demokratiska nationernas ekonomier, så kan vi nog påverka icke-demokratier att bli mer demokratiska. Handel baserat på krav på mänskliga rättigheter osv.