Världen blev en farligare plats under 2024, och därmed har risken för att de mest förödande vapnen ska komma till användning ökat. Denna oroande utveckling sätter press på den tillträdande amerikanska administrationen att försöka få ett slut på krigen i Europa och Mellanöstern, men också att vända den olycksbådande trenden mot ökad användning och spridning av kärnvapen som påskyndats av dessa konflikter.
Rysslands president Vladimir Putin har under det senaste året trappat upp aggressiviteten i Ukraina. Han har aktivt monterat ned de kärnvapenskydd som byggts upp under sju decennier mellan USA och Ryssland, och samtidigt sänkt tröskeln för användning av kärnvapen. Putin har meddelat att ryska kärnvapenstyrkor är i full stridsberedskap och genomfört militärövningar för att testa beredskapen hos Rysslands icke-strategiska kärnvapen i ett stridsscenario.
Året avslutades med att Ryssland avfyrade sin nya hypersoniska ballistiska robot mot mål i Ukraina. Samtidigt tillkännagavs en reviderad rysk kärnvapendoktrin som officiellt sänker tröskeln för att använda kärnvapen som svar på ett konventionellt hot mot ryskt territorium. Den nya doktrinen slår också fast att en attack mot Ryssland av en icke-kärnvapenmakt, med stöd av en kärnvapenmakt, kommer att ses som en gemensam attack mot Ryssland.
Amerikanska försvarsanalytiker bedömer att Ryssland inte förbereder sig för att använda kärnvapen i Ukraina, och Putins kärnvapenhot avfärdas av Ukrainas anhängare som ”bluffar” för att minska stödet till Ukraina. Men Putins retorik och policyförändringar har haft en betydande effekt. Före kriget i Ukraina var det extremt sällsynt för amerikanska eller ryska ledare att antyda ett hot om kärnvapenanvändning. Putins hotelser har dramatiskt förändrat språkbruket kring kärnvapen, sänkt den psykologiska barriären för användning och återöppnat en debatt i Ukraina om huruvida landet behöver ett eget kärnvapenavskräckande medel. Denna retorik, i kombination med förändringen i den strategiska doktrinen, sänker tröskeln för att använda kärnvapen, inte bara i den nuvarande konflikten utan även i framtida konflikter. Dessutom måste Putin inse att han inte kan fortsätta utfärda hot utan att så småningom behöva agera, för att upprätthålla sin avskräckande effekt.
Rysslands behov av stöd i Ukraina-kriget och det påföljande försvarsavtalet mellan Ryssland och Nordkorea 2024, ökar sannolikheten för att ett oförutsägbart Nordkorea får tillgång till mer sofistikerad kärnvapenteknologi. Ryssland ledde också ansträngningarna i FN för att lätta på trycket mot Nordkoreas kärnvapenprogram genom att lägga in sitt veto mot en resolution som skulle ha förlängt mandatet för den panel som har till uppgift att rapportera om Nordkoreas efterlevnad av FN:s sanktioner. Dessa händelser, i kölvattnet av Nordkoreas tillkännagivande att man inte längre kommer att söka återförening och försoning med Sydkorea, har återöppnat debatter i både Sydkorea och Japan om huruvida en icke-nukleär status fortfarande tjänar deras nationella säkerhetsintressen.
På liknande sätt har kriget i Mellanöstern underminerat kärnvapenskyddet. Iran kan komma att bli en kärnvapenstat som svar på Israels omfattande attacker mot landet och dess allierade. Detta har i sin tur lett till spekulationer om huruvida Israel kommer att trappa upp konflikten genom en direkt attack mot Irans kärnvapenprogram. Irans närmare samarbete med Ryssland och Kina har också ökat oron för ytterligare samarbete kring utvecklingen av Irans kärnvapenkapacitet.
Över allt detta tornar Kinas snabba expansion av sin kärnvapenstyrka under 2024 upp sig, och bidrar till att sänka tröskeln för kärnvapenkrig. Enligt en färsk rapport från det amerikanska försvarsdepartementet om Kinas militära kapacitet anser Kina ”troligen att en starkare kärnvapenstyrka behövs för att avskräcka USA:s inblandning, kontrollera potentiell kärnvapenupptrappning eller förebyggande anfall, och kommer att ge ökad kontroll över omfattningen och graden av eskalering under en konflikt på ett sätt som dess tidigare mindre och mindre diversifierade kärnvapenstyrka inte kunde.”
Avancerad teknologi höjer risknivåerna ytterligare. AI riskerar att på ett farligt sätt automatisera styrning och kontroll av kärnvapen. Den ökade användningen av kärnenergi för att hantera klimatförändringarna kan öka spridningen av kärnvapenkapacitet, om den inte hanteras med stor försiktighet.
Den tillträdande amerikanska presidenten har indikerat att en lösning på krigen i Ukraina och Mellanöstern är en topprioritet för den nya administrationen. Men lösningar på dessa konflikter måste inkludera en vändning av den accelererande trenden mot användning och spridning av kärnvapen.
Statsmannens sammanfattning: Riskerna med att sakna kärnvapenparaply i en osäker värld
Kärnvapentröskeln sänks i en allt farligare värld. I en situation där kärnvapenstater som Ryssland öppet hotar med kärnvapen och reviderar sina doktriner för att tillåta användning i fler scenarier, ökar riskerna markant för länder som saknar ett eget kärnvapenparaply eller ett starkt och trovärdigt alliansskydd. Avsaknaden av ett sådant skydd kan göra länder mer sårbara för utpressning och aggression från kärnvapenmakter. Om tröskeln för kärnvapenanvändning sänks ytterligare kan även konventionella konflikter snabbt eskalera till kärnvapenkrig, med förödande konsekvenser. I en sådan värld blir avskräckning och trovärdiga säkerhetsgarantier avgörande för att upprätthålla fred och stabilitet.