Politisk islam, en ideologi som strävar efter att implementera sharia, islamisk lag, i samhället och politiken, har under de senaste decennierna vuxit i inflytande. Samtidigt har liberala demokratier, med deras fokus på individuella fri- och rättigheter, sekularism och pluralism, blivit den dominerande samhällsmodellen i västvärlden. Men kan dessa två ideologier samexistera? Allt tyder på att politisk islam och liberal demokrati är i grunden oförenliga.
1. Mänskliga rättigheter:
En av de mest fundamentala skillnaderna ligger i synen på mänskliga rättigheter. Liberala demokratier bygger på principen om universella mänskliga rättigheter, som garanterar alla individer, oavsett kön, religion eller etnicitet, samma rättigheter och friheter. Politisk islam, å andra sidan, underordnar individuella rättigheter den religiösa lagen, sharia. Detta leder till diskriminering av kvinnor, religiösa minoriteter, icke-troende och HBTQ-personer, vars rättigheter ofta begränsas under sharia. I värsta fall kan sharia till och med leda till att personer från minoritetsgrupper fängslas eller döms till döden.
2. Religionsfrihet:
Liberala demokratier garanterar religionsfrihet, vilket innebär att individer har rätt att utöva sin religion, byta religion eller att inte tro alls. Politisk islam däremot förespråkar ofta en stat där islam är den dominerande religionen och där vissa andra religioner tolereras men har en lägre status. De religioners anhängare, som inte är Abrahamitisika, kan till och med dömas till dödsstraff. Att lämna islam bestraffas också, vilket strider mot principen om religionsfrihet.
3. Yttrandefrihet:
Yttrandefrihet är en central pelare i liberala demokratier, som skyddar individers rätt att uttrycka sina åsikter, även om de är kritiska mot makthavare eller religion. Politisk islam däremot har ofta en mer restriktiv syn på yttrandefrihet, där kritik mot islam eller profeten Muhammed kan anses vara hädelse och bestraffas. Detta begränsar den fria debatten och den intellektuella utvecklingen.
4. Jämställdhet:
Liberala demokratier strävar efter jämställdhet mellan könen, där män och kvinnor har samma rättigheter och möjligheter. Politisk islam har däremot ofta en traditionell syn på könsroller, där kvinnans roll är underordnad mannens. Sharia innehåller lagar som diskriminerar kvinnor i frågor som arv, äktenskap och skilsmässa.
5. Sekularism:
Liberala demokratier är sekulära, vilket innebär att staten är neutral i religiösa frågor och att religion och politik är åtskilda. Politisk islam däremot förespråkar en stat där religionen har en central roll i politiken och lagstiftningen. Detta kan leda till att religiösa ledare får ett oproportionerligt stort inflytande över samhället.
6. Demokrati:
Även om politisk islam ofta använder demokratiska mekanismer för att nå makten, finns det en inneboende spänning mellan de två ideologierna. Liberala demokratier bygger på principen om folkmakt, där majoritetens vilja styr, men med skydd för minoriteters rättigheter. Politisk islam däremot kan leda till en ”teokratisk demokrati” där majoritetens religiösa övertygelse trumfar individuella rättigheter och minoriteters intressen.
Statsmannens slutsats:
Politisk islam och liberal demokrati representerar två fundamentalt olika visioner om hur ett samhälle ska organiseras. Medan liberala demokratier värnar om individuella fri- och rättigheter, sekularism och pluralism, underordnar politisk islam dessa principer den religiösa lagen.
Dessa skillnader gör de två ideologierna i grunden oförenliga.