Rysslands hybridkrigföring är inte längre en abstrakt teori utan en högst påtaglig realitet som utspelar sig mitt ibland oss, även inom NATO:s gränser. Den nyligen avslöjade komplotten i Tyskland, där tre tysk-ryska medborgare åtalats för att ha spionerat på amerikanska militärbaser och planerat sabotage mot NATO:s logistik, är ett tydligt exempel på hur Kreml använder sig av okonventionella metoder för att undergräva alliansens säkerhet och sammanhållning.
De tre misstänkta, varav en med kopplingar till de pro-ryska separatisterna i östra Ukraina, anklagas för att ha samlat in information om amerikanska militäranläggningar i Bayern, bland annat arméns träningsområde i Grafenwöhr. Där utbildas ukrainska soldater i avancerade vapensystem, vilket gör basen till ett viktigt nav i NATO:s stöd till Ukraina. Enligt tyska åklagare var målet med spionaget att sabotera infrastruktur och störa leveranser av militär utrustning till Ukraina.
Detta fall är bara toppen av ett isberg. Rysslands hybridkrigföring mot NATO-länder tar sig många uttryck, från cyberattacker och desinformationskampanjer till spionage och sabotage. Kreml utnyttjar ofta medborgare i västländer med dubbla medborgarskap eller starka band till Ryssland för att utföra dessa operationer, vilket gör dem svårare att upptäcka och motverka. Genom att agera i det fördolda, under tröskeln för ett konventionellt krig, försöker Ryssland försvaga NATO inifrån, underminera förtroendet för alliansens institutioner och skapa splittring mellan medlemsländerna.
Den tyska komplotten visar också på en oroande eskalering av ryska hybridoperationer. Att planera bomb- och mordbrandsattacker mot militära och industriella mål i ett NATO-land är en direkt utmaning mot hela alliansens säkerhet. Det visar att Ryssland är berett att ta allt större risker för att nå sina mål, och att man inte drar sig för att använda våld och terror även på allierat territorium. Det visar också att man inte bara spionerar, utan att man också aktivt förbereder sabotage på NATO-mark, vilket kan få stora konsekvenser för försvarsförmågan hos de länder som drabbas.
NATO har under de senaste åren vidtagit åtgärder för att stärka sitt försvar mot hybridhot, bland annat genom att utveckla nya strategier, öka underrättelsesamarbetet och genomföra övningar. Men fallet i Tyskland visar att mer behöver göras. Det krävs ökade resurser för kontraspionage och kontrasabotage, samt ett tätare samarbete mellan medlemsländernas säkerhetstjänster för att identifiera och neutralisera ryska agenter. Det krävs också en ökad medvetenhet hos allmänheten om de metoder som Ryssland använder för att försöka påverka våra samhällen och undergräva vår säkerhet.
Det är också viktigt att komma ihåg att hybridkrigföring inte bara handlar om militära medel. Ryssland använder sig också av ekonomiska påtryckningar, politisk infiltration och propaganda för att nå sina mål. Att stå emot dessa påtryckningar kräver en helhetsstrategi som involverar alla delar av samhället, från myndigheter och näringsliv till civilsamhälle och enskilda medborgare.
Rysslands hybridkrigföring mot NATO är en allvarlig utmaning som kräver ett kraftfullt och samordnat svar. Vi måste försvara oss mot alla typer av hot, såväl konventionella som okonventionella. Vi måste stärka vår motståndskraft, öka vår medvetenhet och samarbeta närmare med våra allierade för att skydda vår säkerhet och våra värderingar. Att ignorera eller underskatta hotet från rysk hybridkrigföring vore ett ödesdigert misstag, ett misstag som vi inte har råd att begå. Det är en kamp som vi måste vinna, för vår egen och för våra allierades säkerhets skull. Det handlar inte bara om att försvara oss mot en yttre fiende, utan om att försvara den regelbaserade världsordning som vi tror på, och som Ryssland aktivt försöker undergräva. Att vika sig för rysk aggression och hybridkrigföring, oavsett om det handlar om Ukraina eller ett NATO-land, är att sända en farlig signal om att regelbrott lönar sig.
Statsmannen anser att hybridkrigföring ska mötas med militära medel, för att visa att fiendens operatörer kan också drabbas av krigets yttersta konsekvens.