Kriget i Ukraina har med all önskvärd tydlighet visat att drönare har revolutionerat slagfältet. De surrar ständigt över trupperna, spanar, observerar och kan med förödande precision slå ut enskilda soldater eller fordon. Denna nya verklighet kräver att försvarsmakter runt om i världen anpassar sig och utvecklar nya motmedel. Nederländerna har tagit ett viktigt steg genom att planera för utrustning av sina soldater med personliga drönarskyddssystem. Sverige bör följa efter, och det skyndsamt.
Den nederländska försvarsdepartementet planerar att investera mellan 50 och 250 miljoner euro i personlig antidrönarutrustning. Det handlar om bärbara sensorer som kan upptäcka inkommande drönare, störsändare som slår ut drönarnas signaler, och inte minst avancerade siktessystem för handeldvapen, som inkluderar målsökande laser, som dramatiskt ökar träffsäkerheten mot små och snabba mål på upp till 200 meters avstånd. Denna typ av utrustning kan vara skillnaden mellan liv och död för soldater på marken, och ger dem en chans att försvara sig mot de ständigt närvarande drönarhoten.
Idag förlitar sig svenska soldater, precis som sina nederländska kollegor, främst på sina vanliga handeldvapen för att bekämpa drönare. Men att träffa en liten, snabb och manövrerbar drönare med ett gevär är extremt svårt. De nederländska planerna visar på en insikt om att detta inte är tillräckligt i den moderna krigföringen. Sverige har också erfarenhet av detta, inte minst i samband med utlandsmissioner. Svenska soldater har i vissa fall tvingats att själva införskaffa drönarutrustning och antidrönarutrustning för att klara sina uppdrag. Detta är inte hållbart. Den svenska försvarsmakten måste ta till sig lärdomarna från Ukraina och inse att drönarhotet är här för att stanna. Att utrusta soldaterna med ändamålsenliga motmedel är inte en lyx, det är en nödvändighet. Att förlita sig på att enskilda soldater själva skall bekosta och införskaffa utrustning som kan vara skillnaden på liv och död är inte rimligt.
Att Nederländerna nu agerar borde vara en väckarklocka för Sverige. Vi kan inte sitta passiva och hoppas på att hotet ska försvinna. Vi måste ta hotet på allvar och ge våra soldater de verktyg de behöver för att kunna utföra sina uppgifter på ett säkert och effektivt sätt. Att skjuta ner drönare med vanliga kulsprutor och automatkarbiner är ineffektivt och riskabelt, och slösar ammunition. Rätt utrustning kommer att spara både liv och pengar.
Det finns ingen enskild lösning som magiskt eliminerar drönarhotet. Effektivt skydd kräver en kombination av olika system och metoder, där personlig antidrönarutrustning utgör ett viktigt lager. Nederländerna har insett detta och planerar nu för en snabb anskaffning av beprövade system som finns tillgängliga på marknaden. De siktar på att teckna kontrakt redan i början av 2025, med leveranser som påbörjas kort därefter och fortsätter fram till 2028. Detta visar på en beslutsamhet och handlingskraft som Sverige bör ta efter.
Den svenska försvarsmakten har redan påbörjat vissa studier och tester av antidrönarsystem. Men det räcker inte. Vi behöver gå från ord till handling, och det snabbt. Att utrusta våra soldater med personliga drönarskydd är en investering i deras säkerhet och i Sveriges försvarsförmåga. Det är en investering som vi inte har råd att vänta med. Låt oss följa Nederländernas exempel och ge våra soldater det skydd de förtjänar och behöver i en ny och farlig säkerhetspolitisk verklighet. Att vänta och se är inte ett alternativ när hotet är reellt och när lösningar finns inom räckhåll. Det är dags att agera, och det är dags att agera nu. Våra soldaters liv och vår nations säkerhet hänger på det.