Idaho, en delstat i nordvästra USA, har genomfört en radikal avregleringsreform som kan tjäna som inspiration för ett EU som brottas med byråkrati och regelkrångel. Genom att införa ”Zero-Based Regulation” har Idaho lyckats skrota 75% av sina reglerkapitel på mindre än ett år och bli den minst reglerade delstaten i USA. Skulle en liknande reform kunna ge nytt liv åt Europas näringsliv och befria företag och medborgare från onödig byråkrati?
Kärnan i Idahos reform är principen om ”nollbaserad reglering”. Istället för att ständigt bygga på existerande regelverk, tvingas myndigheter att regelbundet se över och ompröva alla sina regler från grunden. Varje regel som man vill behålla måste motiveras utifrån en kostnads-nyttoanalys och jämföras med mindre restriktiva alternativ. Dessutom infördes ett tillfälligt moratorium för nya regleringar, vilket gav delstaten en ”time out” för att rensa i regelträsket. Detta har lett till eliminering av 250 regelkapitel, 1 804 sidor av regleringar och nästan 31 000 restriktioner. För varje nytt regelkapitel som lades till, togs 83 bort.
Om EU skulle införa en liknande modell av nollbaserad reglering skulle det kunna få en rad positiva effekter på europeiskt näringsliv:
- Minskade kostnader: Företag, särskilt små och medelstora, skulle spara tid och pengar som idag läggs på att följa och administrera komplexa och ofta överflödiga regler. Denna besparing skulle kunna frigöra resurser för investeringar, innovation och nyanställningar.
- Ökad konkurrenskraft: Genom att minska regelbördan skulle europeiska företag få en mer jämbördig spelplan gentemot konkurrenter i andra delar av världen, där regelverken ofta är mindre betungande. Detta skulle kunna leda till ökad tillväxt och fler jobb i Europa.
- Mer innovation: Ett enklare och mer flexibelt regelverk skulle kunna stimulera innovation genom att göra det lättare för nya företag att etablera sig och för befintliga företag att testa nya idéer och affärsmodeller.
- Större frihet för medborgarna: Nollbaserad reglering skulle inte bara gynna näringslivet utan också medborgarna, genom att minska byråkratin och krånglet i vardagen. Färre onödiga regler skulle innebära mer frihet och mer eget ansvar.
Vilka effekter skulle en implementering av Zero-Based Regulation kunna få i EU?
- Ökad produktivitet: Företag skulle kunna lägga mer tid på sin kärnverksamhet och mindre tid på administration.
- Snabbare tillväxt: Minskade kostnader och ökad innovation skulle leda till högre tillväxt och fler jobb.
- Stärkt konkurrenskraft: EU skulle bli en mer attraktiv plats för företag att investera och bedriva verksamhet.
- Mer dynamisk arbetsmarknad: Färre regler skulle göra det lättare för företag att anställa och säga upp personal, vilket skulle kunna leda till en mer rörlig och dynamisk arbetsmarknad.
- Ökad transparens: Genom att tvinga fram en regelbunden genomgång och motivering av alla regler skulle regelverket bli mer transparent och begripligt för både företag och medborgare.
- Minskad korruption: Ett enklare och mer transparent regelverk skulle kunna minska risken för korruption och otillbörlig påverkan.
Utmaningar:
Att införa nollbaserad reglering i EU skulle givetvis vara en stor utmaning. Det skulle kräva en genomgripande översyn av EU:s regelverk och en stark politisk vilja att ifrågasätta och förändra existerande strukturer. Det finns också en risk att viktiga regleringar, till exempel inom miljöskydd och konsumentskydd, skulle försvagas i processen. Därför är det viktigt att en sådan reform genomförs på ett noggrant och genomtänkt sätt, med tydliga kriterier för vilka regler som ska behållas och vilka som ska tas bort. Det är också avgörande att säkerställa att processen är öppen och transparent, och att civilsamhället ges möjlighet att delta och påverka.
Statsmannens fundering:
Tänk dig ett EU där företag kan ägna sig åt innovation och tillväxt istället för att drunkna i byråkrati. Där medborgarna har mer frihet och eget ansvar, och där onödiga regler inte står i vägen för nya idéer och initiativ. Där onödiga kostnader och tidsåtgång för att följa regler istället kan ägnas åt investeringar och utveckling av företagens kärnverksamheter. Där konkurrensen mellan företag och länder avgörs av kreativitet och effektivitet, snarare än förmågan att navigera i en labyrint av regler.
Detta är den potential som nollbaserad reglering kan frigöra. Idahos exempel visar att det är möjligt att genomföra radikala regelförändringar på kort tid, med positiva effekter för både näringsliv och medborgare. Om EU vågar ta steget och följa efter, kan det leda till en renässans för europeisk konkurrenskraft och innovation, och en ny era av tillväxt och välstånd. Det skulle också kunna tjäna som ett exempel för resten av världen, och visa att det går att kombinera ett starkt socialt skyddsnät med en dynamisk och fri marknadsekonomi. Det är en spännande vision, och en vision som är värd att sträva efter. Det är en chans för EU att visa att man kan vara en global ledare, inte bara när det gäller att skapa regler, utan också när det gäller att avskaffa dem.
Tyvärr tror Statsmannen att EU:s byråkrater föredrar att fortsätta med sina priviligierade liv som en del av Europas politiska adel.