Kriget i Ukraina har blottat en obehaglig sanning: västvärlden, med USA och EU i spetsen, är illa förberett på ett långvarigt krig mot stormakter som Ryssland och Kina. Våra lager av ammunition och vapen töms i en alarmerande takt, och vår försvarsindustriella bas kämpar för att hålla jämna steg med efterfrågan. Det är dags för en radikal upprustning av vår industriella kapacitet för att säkra vår försvarsförmåga och avskräcka framtida aggression.
En väckarklocka:
Ukrainas behov av artillerigranater, missiler och annan militär utrustning har överträffat alla förväntningar. USA och EU har visserligen ökat sin produktion, men det räcker inte. Vi måste inse att ett framtida krig mot Ryssland och/eller Kina kan bli ett utnötningskrig som kräver enorma mängder vapen och ammunition. Första världskriget hade samma sorts uppstart, där alla trodde att kriget skulle vara över snabbt. Ett års beräknad ammunitionsförbrukning sköts då upp inom loppet av några få veckor. Vi måste lära av historien och nutiden.
USA och EU:s styrkor:
Som tur är har USA och EU de ekonomiska och teknologiska resurser som krävs för att möta denna utmaning. Vi har:
- Ekonomisk styrka: USA och EU har världens största ekonomier, vilket ger oss en enorm finansiell kapacitet att investera i upprustning.
- Teknologisk överlägsenhet: Vi har världsledande teknologi inom en rad områden, inklusive vapentillverkning. Genom att satsa på innovation och forskning kan vi utveckla ännu mer avancerade och effektiva vapensystem.
- Kvalificerad arbetskraft: Vi har en högutbildad och kompetent arbetskraft som kan omskolas och användas inom försvarsindustrin.
- Stark industriell bas: Trots nedgången under de senaste decennierna har vi fortfarande en betydande industriell bas som kan ställas om för att producera vapen och ammunition.
Snabb upprustning är möjlig:
Genom att mobilisera våra resurser och agera beslutsamt kan vi snabbt öka vår industriella kapacitet. Här är några åtgärder som bör vidtas:
- Öka investeringarna: Både USA och EU måste öka sina investeringar i försvarsindustrin. Detta inkluderar finansiering av forskning och utveckling, modernisering av produktionsanläggningar och stöd till företag som tillverkar vapen och ammunition.
- Stärka samarbetet: USA och EU måste stärka sitt samarbete inom försvarsindustrin. Detta inkluderar gemensamma forskningsprojekt, delning av teknologi och samordning av produktionen.
- Utbilda arbetskraft: Vi måste satsa på utbildning och omskolning av arbetskraft för att möta behovet av kvalificerad personal inom försvarsindustrin.
- Minska byråkratin: Onödig byråkrati och regleringar som hämmar förbandssättning och produktionen av materiel måste avskaffas.
- Utnyttja befintlig kapacitet: Vi måste identifiera och utnyttja befintlig industriell kapacitet som kan ställas om för att producera vapen och ammunition.
- Säkra leveranskedjor: Vi måste säkra våra leveranskedjor för råvaror och komponenter som är kritiska för vapentillverkningen. Särskilt viktiga är insatsvaror, såsom kemikalier och metaller som behövs för tillverkning av explosivämnen, elektronikkomponenter och optronik.
En fråga om politisk vilja:
Att öka vår industriella kapacitet är i slutändan en fråga om politisk vilja. Vi måste inse att vår säkerhet och frihet är hotade och att vi måste vara beredda att investera i vår försvarsförmåga. Alternativet är en ny världsordning där autorkatier dikterar villkoren för vår tillvaro.
Statsmannen anser:
USA och EU har de resurser som krävs för att vinna ett utnötningskrig mot Ryssland och Kina. Genom att agera beslutsamt och investera i vår industriella kapacitet kan vi säkra vår försvarsförmåga och avskräcka framtida aggression. Det är dags att visa världen att vi är beredda att försvara våra värderingar och vår frihet, oavsett kostnad. Alternativkostnaden för att ge efter för autokratierna är mycket värre.
Endast fega politiker kommer likt Neville Chamberlain att vara naiva och utropa ”Fred i vår tid!”, när man faktiskt blir uppspelad på läktaren och drabbas av kriget själv, om än något senare. Eftergifter kommer bara att ses som svaghet av de auktoritära regimerna.