Tysklands ambitiösa energiomställning, ”Energiewende”, har hyllats av vissa som ett grönt föredöme. Men under den polerade ytan av vindkraftverk och solpaneler döljer sig en obekväm sanning: en skriande brist på stabil och tillförlitlig baskraft. Denna brist, förvärrad av den kontroversiella nedstängningen av landets kärnkraftverk, får nu allt tydligare negativa konsekvenser för både tyska företag och privatkunder.
Visst har Tyskland gjort stora framsteg inom förnybar energi. Enligt den federala energimyndigheten Bundesnetzagentur stod förnybara källor för 59% av elproduktionen 2024, varav en betydande del kom från vindkraft. Men vindkraft, liksom solenergi, är till sin natur intermittent. De producerar bara el när vinden blåser, och som AfD:s Alice Weidel påpekat: ”vinden blåser inte alltid och solen skiner inte alltid”. Denna oförutsägbarhet skapar ett akut behov av reglerkraft – en stabil och pålitlig energikälla som kan täcka upp när vind- och solproduktionen sviktar.
Kärnkraftsavvecklingens konsekvenser:
Tysklands beslut att fasa ut kärnkraften, påskyndat efter Fukushima-olyckan 2011, har lämnat ett tomrum i landets energimix. De sista tre reaktorerna stängdes ner för nästan två år sedan, och enligt experter som energiexperten Wolf-Peter Schill vid DIW, är en återstart varken praktiskt möjlig eller ekonomiskt försvarbar. Men avvecklingen har skett utan att en fullgod ersättare för den stabila baskraft som kärnkraften levererade funnits på plats.
Alternativkostnaden för vindkraftens volatilitet:
Kritiker till nedläggningen av kärnkraften, ofta från högerpopulistiska AfD och i viss mån från CDU under Friedrich Merz, hävdar att den tyska energipolitiken har varit kortsiktig och ideologiskt driven. De pekar på att man fokuserat för ensidigt på utbyggnaden av vind- och solkraft utan att ta hänsyn till den alternativkostnad som uppstår för att garantera en stabil elförsörjning. För att kompensera för vindkraftens och solenergins volatilitet krävs betydande investeringar i:
- Utbyggnad av elnätet: För att hantera de stora variationerna i produktionen behöver elnätet förstärkas och byggas ut, en kostsam och tidskrävande process.
- Lagringskapacitet: Storskalig energilagring, exempelvis i form av batterier eller vätgas, är nödvändig för att jämna ut produktionen. Denna teknik är dock fortfarande dyr och i ett tidigt utvecklingsskede.
- Reservkraftverk: Tyskland tvingas förlita sig på kol- och gaskraftverk, ofta importerad sådan, för att täcka upp när förnybart inte räcker till. Detta motverkar klimatmålen och ökar beroendet av fossila bränslen, och därmed utsläppen av växthusgaser.
Företagen och konsumenterna betalar priset:
Denna brist på stabil och prisvärd reglerkraft får direkta konsekvenser. Tyska företag, särskilt de inom den energiintensiva industrin, kämpar med bland de högsta energipriserna i världen. Detta minskar deras konkurrenskraft och hotar jobb och investeringar. Alice Weidel har med rätta påpekat att ”våra företag är inte längre konkurrenskraftiga på grund av höga energipriser”. Även tyska hushåll drabbas av höga och volatila elpriser, vilket slår hårdast mot de med lägre inkomster.
Ideologi framför pragmatism:
De partier som drivit på för en snabb avveckling av kärnkraften, främst De Gröna men även delar av SPD och FDP, har ofta ignorerat eller förminskat dessa problem. Istället har man framhävt vindkraftens låga produktionskostnad per kilowattimme, utan att räkna in de betydande systemkostnader som krävs för att hantera dess intermittens. En nyligen genomförd studie från Fraunhofer-institutet visar att kostnaderna för kärnkraft i själva verket är högre än för olika typer av vindkraft och solenergi. Dock tar studien inte hänsyn till de systemkostnader som nämns ovan.
Tyskland är definitivt ett varnande exempel på hur ett fungerande energisystem kraschas av politiks ideologi och frånvaron av objektiv analys. Alternativkostnader till kärnkraft, det vill säga i praktiken ogenomförbar energilagring, prisvolatilitet och nätinstabilitet bortser man från helt i sin analys.