I veckan möts USA:s utrikesminister Marco Rubio och danska toppdiplomater för krissamtal om Grönlands framtid. Samtidigt varnar NATO för att ryska och kinesiska kränkningar i Arktis nått en kritisk nivå. För Sverige och Norden innebär den växande konflikten mellan Washington och Köpenhamn en mardrömslik diplomatisk balansgång: Vad händer med den transatlantiska säkerheten när vår viktigaste garant börjar ställa territoriella krav på sina allierade?
ANALYS – Scenen i Washington i januari 2026 påminner om en svunnen tid av stormaktskolonialism, men insatserna är hypermoderna. President Trumps förnyade intresse för att förvärva Grönland har gått från att vara en retorisk kuriositet till att bli en konkret utrikespolitisk kris. När utrikesminister Marco Rubio på onsdagen mötte danska representanter var budskapet från Köpenhamn glasklart: Grönland är inte till salu.
Men i Vita huset tycks logiken vara en annan. För presidenten ses Grönland inte bara som en ö, utan som en osänkbar hangarfartygsposition i hjärtat av den nya frontlinjen: The High North.
Arktis: Från fredlig utpost till militär brännpunkt
Samtidigt som den diplomatiska kylan mellan USA och Danmark sprider sig, rapporterar NATO:s högsta befäl i Europa om en dramatisk ökning av ryska och kinesiska aktiviteter i området. De är inte här för fredliga syften, konstaterade generalen i ett uttalande i helgen. Ryssland har återaktiverat kalla krigets baser och Kina deklarerar sig alltmer ogenerat som en ”nära-arktisk stat”.
Det är i denna kontext man måste se den amerikanska aggressionen mot Danmark. USA ser ett Arktis som glider dem ur händerna och svarar med att försöka konsolidera sin makt över den nordamerikanska plattan – även om det innebär att man trampar en allierad på tårna.
Det strategiska vägvalet
Konflikten ställer en obekväm fråga på sin spets: Kan man vara en lojal NATO-allierad samtidigt som man ifrågasätter en medlemsstatens territoriella integritet?
För Danmark är situationen paradoxal. Landet är helt beroende av USA:s säkerhetsgarantier, men de kan inte köpslå med sin suveränitet utan att riskera hela sin nationella identitet och konstitution. För NATO:s nyaste medlemmar, Sverige och Finland, är utvecklingen djupt oroande. En splittring mellan USA och de europeiska NATO-staterna om Grönland skulle kunna förlama alliansens beslutsfattande i en tid då enad front mot öst är viktigare än någonsin.
Analys: En ny arktisk doktrin
Vi ser nu konturerna av vad som kan kallas ”Den arktiska Monroe-doktrinen”. USA tycks ha bestämt sig för att Arktis är deras bakgård, och att europeiska invändningar väger lätt mot behovet av att kontra Kinas expansion.
Om Rubio och de danska ledarna inte lyckas hitta en medelväg – sannolikt genom ökat amerikanskt inflytande via investeringar snarare än direkt köp – riskerar Grönland att bli den kil som slutgiltigt splittrar NATO. För Statsmannen.se är slutsatsen tydlig: Det som händer på Grönland i dag är inte en isolerad fastighetsaffär, utan ett test på om den liberala världsordningen fortfarande kan hantera interna stormaktsambitioner.
Statsmannen konstaterar att Trumps regering hanterar Grönlandsfrågan på ett mycket märkligt sätt. Framförallt för att det finns INGA rationella skäl för USA att ”äga” Grönland.