När de tyska försvarsanslagen nu når nivåer som en gång verkat otänkbara, handlar det om mer än bara materiell upprustning. Det vi bevittnar är en filosofisk återkomst till Otto von Bismarcks grundtanke: att statskonst utan militär tyngd är som musik utan instrument.
Under januari 2026 har debatten i Berlin skiftat karaktär. Den tyska ”Zeitenwende” har rört sig från att vara en reaktiv krisåtgärd till att bli en proaktiv maktstrategi. Genom att studera Bismarcks adekvata hantering av statens alla maktmedel – ekonomi, diplomati och krigsmakt – har den nuvarande tyska ledningen insett att Europas stabilitet kräver ett Tyskland som inte bara finansierar, utan också leder.
Bismarcks största bedrift var inte nödvändigtvis krigen, utan förmågan att skapa en maktbalans där Tyskland var den oumbärliga faktorn. Idag, när den amerikanska säkerhetsgarantin prövas av interna politiska strider i Washington och en försvarsbudget på 1,5 biljoner dollar som prioriterar andra fronter, måste Berlin kliva fram.
Utmaningen för dagens europeiska och tyska politiker är att balansera denna nya styrka. En tysk hegemoni skrämmer fortfarande vissa grannländer, men alternativet – ett strategiskt vakuum i hjärtat av Europa – är långt farligare. Tysklands uppgift 2026 är att ta ansvar för framtidens europeiska demokrati, med ett svärd vid sin sida när det behövs, precis som Bismarck en gång förespråkade.
Det är helt självklart att vi i Europa måste styra vårt öde själv, vi kan inte längre lita på allierade utanför Europa, hur gärna vi än vill det. Jag tycker att det är dags för MEGA, Make Europe Great Again!