Våldstrappan

Först och främst så måste vi faktiskt analysera vilka åtgärder i våldstrappan som är effektiva mot stenkastare, för att veta om åtgärden är lämplig. Och vilka taktiska förutsättningar som gäller för att lösa problemet med stenkastare.

För det första, stenkastare är rörliga och kan styras av kanaliserande terräng såsom hus, buskar, staket med mera.

För det andra, en stenkastare kan verka från 20-40 meter.

För det tredje, en stenkastare behöver inte bry sig om precisionen i sitt stenkastande.

Vad gäller för polisen då? Enligt polislagen, så gäller proportionalitetsprincipen vid våldsanvändning. Det innebär att man får bara använda våld mot just den personen som kastar sten. Rent principiellt, så kan dock stenkastning räknas som dödligt våld, eftersom man kan dö av att få en sten på sig. Så dödligt våld kan vara berättigat.

Då tittar vi lite på polisens taktiska förutsättningar i dessa no-go områden/zoner.

Poliserna måste alltid vara två patruller om två poliser, dvs. fyra poliser när man kommer fram. Stenkastarna verkar kunna mobilisera 20-60 personer. En tumregel är att om förhållandet är fyra till ett, eller mer, så vinner de som är flest, förutsatt att förhållandena är relativt lika. Så redan här kan vi konstatera att polisen har förlorat mot buset. Eller så behöver man ha någonting som utjämnar oddsen ganska rejält.

Om vi tittar på metoderna, så kan vi konstatera att vattenkanoner eller motsvarande har för låg rörlighet och framkomlighet för att kunna verka mot lättrörliga stenkastare som springer eller skjutsas runt på moped/motorcykel.

Då har vi i praktiken en metod kvar, och det är att förbättra polisens beväpning på något sätt. Elpistoler är alldeles utmärkta mot en full Svensson som bråkar utanför krogen på natten eller en psyksjuk som viftar med en kniv/yxa, inget snack om det. Men mot en motståndare, som är överlägsen i antal, så är det inte alls effektivt.

Polisen är dåliga på att hantera sina pistoler, så de fungerar i praktiken på avstånd upp till 10 meter.

Tårgas och pepparsprej har nackdelen att det är gaser, som inte kan kontrolleras eller riktas så väl. Dock så fungerar de relativt bra mot en folkmassa, men begränsar också polisens handligsfrihet i och med behov av skyddsutrustning.

Så då har vi kvar förstärkningsvapen. Hagelgevär med bönpåsar eller automatvapen med gummikulor är antagligen det enda som kan fungera. Med hagelgevär kan man verka på upp till 40 meter och med automatvapen upp till 100 meter med gummikulor och längre med skarpa patroner.

Problemet med hagelgevär och automatvapen är att det är fortfarande svårt att verka mot en motståndare som är överlägsen i antal med dessa vapen om man är två patruller. Man kan helt enkelt bli överfallen och hinner inte att verka. Och då hamnar dessa vapen i händerna på kriminella.

Rent praktiskt så måste polisen agera inom ramen för det som skulle kunna kallas för plutons strid, det vill säga man ska vara minst fyra polisbussar för att kunna verka mot de kriminella. Syftet ska vara att lagföra uppviglare och aktiva stenkastare.

Konsekvensen av detta kommer att bli att de kriminella kommer sannolikt att höja sin våldsanvändning. Och då kommer problemet för polisen.

När ska man börja skjuta verkanseld?

Jag ska göra en jämförelse. Från väldigt säkra källor i Danmark så har jag fått följande information. Nämligen att i Danmark, så har alla polispatruller förstärkningsvapen i form av automatkarbiner. Och det finns en viktig faktor till. Nämligen att det finns en TYDLIGT UTTALAD OCH KOMMUNICERAD policy gentemot de kriminella att polisen betraktar stenkastning likställt med nyttjande av dödligt vapen mot polis och andra. Därmed har polisen en SKYLDIGHET att använda förstärkningsvapen för att freda sig själv och omgivningen mot stenkastande.

Behöver jag säga att stenkastning inte förekommer i Danmark. Undrar varför?

Ebba Busch Thor, den här våldstrappan, som fungerar i Danmark, är det den du menar? Eller är det något annat, som skapar ännu större risker för polisen i Sverige? Eller som kanske inte fungerar alls?