Wunderwaffen

Så har SvD skrivit en artikel om Putins telekrigsförmåga. Självklart så darrar NATO av skräck för den ryska kapaciteten på området.

Men vad handlar det om egentligen? Jo, att efter att den eviga freden inträdde efter Sovjetunionens fall och därefter följande krig mot diverse dåligt utrustade och utbildade islamistiska rörelser i Mellanöstern och Afghanistan, så blev NATO bekvämt helt enkelt. Och politikerna blev så klart glada, eftersom man slapp hosta upp pengar för att ha en militär förmåga där motståndaren var tekniskt kvalificerad.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av den ryska förmågan att läsa Dr. Phillip A. Karbers personliga observartioner ”Lessons Learned from the Russo-Ukrainian War”

I hans observationer så får man avsevärt fler detaljer om rysk stridsteknik och taktik än SvD:s skrämselartikel. Men egentligen är inte den ryska förmågan så sensationell. Man kan uppenbarligen verka mot traditionella sambands- och ledningssystem, såsom frekvensmodulerad VHF/UHF och sannolikt också mot HF kommunikation. Att man kan störa diverse kommersiella telefonisystem torde däremot inte ens vara sensationellt. Däremot så finns det inga rapporter om Ukraina använder sig av frekvenshoppande radiosystem eller radiosystem med låg upptäcktssannolikhet (LPD, low probability of detection).

Utöver att lokalisera radiosystem för bekämpning med direkt eller indirekt eld, så kan man störa ut sändningar och kanske framförallt störa navigationssystem som är beroende av GPS eller Galileo. Sannolikheten att man är intresserad av att störa ut Glonass från rysk sida torde vara liten. Militära navigationssystem har i regel extra kanaler, vilket kan motverka system som stör GPS, men det är väl känt att många försvarsmakter köper in kommersiell utrustning, då de inte kan få tillgång till militära GPS nycklar, eller man vill helt enkelt vara snål i sina upphandlingar.

Oavsett detta, så är dessa telekrigssystem endast verksamma på relativt korta avstånd, dvs. inom optisk räckvidd, då höga frekvenser följer LOS (line of sight) och att det är också svårt att generera stora effekter på framförallt höga frekvenser.

Teknologin är inte svårare än att den finns kommersiellt tillgänglig och artiklar är lätta att finna på nätet för diverse störsändare. I princip har ryssarna bara utökat frekvensområdet, tillfört detekterings och pejlförmåga och ökat uteffekter.

Så hur kan vi motverka denna typ av system?

För det första så måste sådana system bekämpas med verkanseld. Finns inget som fungerar bättre än att skjuta bort förmågan, då den inte är obegränsad. Och personalen bör också vara svår att ersätta, då det är sannolikt så att systemen inte tillåts fungera på automatik, för att inte avslöja de mest kvalificerade förmågorna som systemen har.

För det andra, GPS störning kan motverkas genom att ha flera navigationskällor, såsom just Galileo och Glonass. Framförallt, så ska man kanske fundera på om målsökare får sin huvudsakliga information från GPS är lämpliga att använda, eller om man ska välja optroniska målsökare. För övrigt så kan telekrigssystem ofta störa artilleriets och vissa robotars zonrör, så man bör fundera på andra tändmetoder. Vad gäller navigation, så kan tröghetsnavigeringssystem fungera alldeles utmärkt i en störd miljö, då dessa bygger på teknologier som inte behöver yttre referenssystem.

Och sist, men inte minst. Man måste ha egen telekrigsförmåga för att verka mot motståndarens aktiva störsystem. Och så klart en förmåga att verka i störd miljö. Med rätt kombination av system så burkar den som sänder först förlora i sådana här sammanhang. Radiotystnad är bra för överlevnaden.

Nu kan vi så klart ställa oss frågan om våra försvarsledningar och försvarspolitiker kommer att satsa på telekrigsförmåga och komplettera befintliga system, så att man kan verka i en telekrigsmiljö?

Min gissning är nej, eftersom det är fortfarande häftigare med stridsfordon och kanoner. Man kan alltid bli general med ett stridsfordon, men aldrig en elektronikburk.

Men i slutändan så handlar det hela om ett koncept som kallas för ”systems engineering”, dvs. att man skapar system i balans för att hantera det dimensionerande hotet. Jag tror att för många NATO-länder har sjabblat bort rysk förmåga som dimensionerande för sina försvarsmakters förmågeutveckling till förmån för talibanskytte i tredje världen.

Så frågan är, när plockar vi upp pucken igen, eller hoppas vi att den ryska forwarden inte upptäcker att pucken är fri mitt i vår egen försvarszon?

Eller ska vi låta Putler tro att hans Wunderwaffen kan ge honom segern i sitt korståg mot EU, NATO och demokratin?