Här är mina tre bevis för saken.
1. Före detta försvarsminister Sten Tolgfors. Vapenvägraren med det berömda smeknamnet ”Tomhylsan”, när han var försvarsminister. För Sten var det inte så viktigt med försvar. För Stens chef, Fredrik hade ju påstått att försvaret var ett ”särintresse”. Plus så klart riksståthållaren Anders, som också tyckte att försvaret kostade alldeles för mycket. Och när man gjorde ”satsningar”, så var dessa kommunikationsbudskap. Dessutom så fortsätter de nya moderaterna med Stens ”satsningar” på försvaret.
Sten kritiserade att mina exempel var från efter hans tid. Så jag kompletterar med denna länk till Cornucopia från Stens tid som försvarsminister.
2. Försvarsminister Peter Hultqvist. Ännu en vapenvägrare som ”satsar” på försvaret. Som vanligt, så är en minskning den enda korrekta satsningen för en vapenvägrare. Ytterligare bevis för detta är att Försvarsmakten och Officersförbundet, dvs. facket är inte överens om vad dessa ”satsningar” innebär för individen som är anställd i försvaret. Men det ser ut som om Peter går i ledband hos ladugårdsadminstratören Magdalena. Dvs. det är inte så viktigt med ett fungerande försvar för Peter heller, även om han påstår att han minsann satsar mycket mer än ”Tomhylsan” gjorde.
3. Inrikesminister Anders Ygeman. Anders, han gillar statens våldsmonopol så lite, så att poliserna, som är hans ansvar funderar på att sluta. Det gäller 8 av 10 poliser enligt vissa undersökningar. Visst, många pensioneras också, men framförallt, så utbildas inte nya poliser i den omfattning som behövs. Intresset är så lågt, så att man fyller inte alla platser heller. Anders är inte bara ointresserad av poliser och våldsmonopolet. Anders tror nämligen att privat vapenägande är farligt och att det finns extra farliga vapen i samhället, som måste bort. Anders har inte förstått att ALLA vapen är potentiellt farliga, men bara om dessa innehas av fel personer. Utöver det så har Anders gett direktiv till sina förhandlare inom EU, som strider mot Riksdagens direktiv i sakfrågan.
Jag konstaterar att vapenvägrare verkar ha en livsåskådning som i grunden är sympatisk, men inte förenlig med hur verkligheten ser ut. Det spelar ingen roll om det är upplopp i Tärnaby eller att Putin och kompani intar doktriner som är konfrontativa.
Kort och gott, det är kanske så som PJ Anders Linder skriver i Borås tidning, att vissa politiker inte ser verkligheten för vad den är. Nu antyder PJ att det gäller alla politiker, men kanske i synnerhet för de politiker som är vapenvägrare.
För om man själv inte tror på våld som en metod, varför skulle någon annan använda våld?
Min slutsats är klar..
Lita ALDRIG på en vapenvägrare