Börjar åsiktskorridoren krackelera?

Det är som vanligt så att om inte kartan överensstämmer med verkligheten, så är det verkligheten som räknas.

Tyvärr så har många politiker och journalister misskött sina arbeten genom att kategoriskt påstå att det är kartan som är korrekt. Eventuella avvikelser som människor har upptäckt i verkligheten har antingen förnekats rakt av, förtigits, förljugits eller hävdats vara en statistisk avvikelse som inte stämmer överens med befintlig statistik.

Men nu kan vi nog tacka de sexuella trakasserierna i Köln och även i Kalmar och Stockholm för att verkligheten börjar ersätta kartan som referensram. Det är svårt för vissa kartritare att gå emot sina egna kärnväljare, när dessa utsätts för sexuella trakasserier, och då inte av favorithatobjektet medelålders vita män. Möjligen är dessa vita män poliser, som försöker åtgärda problemet.

När DN och polisen verkar peka finger mot varandra, eller rättare sagt, DN försöker rädda det som är kvar av deras karta, så reagerar till och med rikspolischefen med att det måste utredas.

Jag kan bespara rikspolischefen den tiden som utredningen tar. Det är allmänt känt att rikspolischefen är inte positiv till sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson. Jimmy lär framkalla kräkningar hos Danne. Med tanke på att takhöjden är acceptabel i poliskåren, förutsatt att man står på knä eller ligger ner, så behöver nog inte rikspolischefen gå ut med en skriftlig instruktion för att mörka eventuella brott som begås av dem som inte får omnämnas. För då kan man förstärka den verklighetsbild som SD står för. Till och med Stockholmspolisens informatör tycker att man har gjort fel. Sannolikt är felet att poliser på alla nivåer som önskar någon form av vettig karriär har stoppat upp fingret i vädret och tolkat rikspolischefens attityder gentemot vissa politiker som ett underförstått önskemål om vad som ska och vad som inte ska rapporteras.

Man har också börjat diskutera andra problematiska aspekter av volymfrågan, dvs. till exempel hur skolan ska klara av tillskottet av icke planerade och budgeterade elever, sannolikt också med dåliga förutsättningar för studier i sin egen åldersgrupp.

Indirekt angriper man också volymproblemet genom att belysa hur EU är kritiskt gentemot Turkiet för att de TRE MILJARDER EURO som Turkiet fick för att bidra till att minska flyktingströmmen inte har gjort någon skillnad i verkligheten.

Jag kan bara reflektera över min ungdomstid, då det inte förekom gängskjutningar, spontana balkongfall, hedersmord eller andra nykulturella fenomen.

Ett annat tydligt exempel är Eriksdalsbadet, som inför skilda bubbelpooler för män och kvinnor. Jag kan erkänna att jag, min familj och många ”svenska” familjer undviker idag både allmäna bad och äventyrsbad i synnerhet, eftersom de har övertagits av just den här typen av ”kulturer” som inte var vanliga när jag var ung. Visst var man på badet och flörtade när man var ung, men det gick aldrig, aldrig till någon form av tafsande. Och ett ointresse var just det, ett ointresse, inte en inbjudan till vidare diskussion.

Jag hoppas verkligen att verkligheten kommer att bli tongivande 2016. Dock så tror jag att verkligheten kommer först att dyka upp 2018, när de första av 2015 års 163.000 migranter dyker upp i kommunbudgetarna på riktigt. Dessutom under ett valår.

Om jag får vara lite elak, så har tyvärr ödet bjudit oss på lackmustestet för att se om 2016 blir ett år då vi beskriver verkligheten som den är. Ja, vi har ju Trollhättan som visade hur snabbt en svensk gärningsman i ett skolmord beskrevs i media.

Nu har verkligheten levererat ett skolmord till, nämlingen i Broby. Det räcker med att läsa på Flashback för att inse att det finns ett allmänintresse för framförallt bakgrunden till mordet. Utifrån det som jag har läst, så verkar det vara någon med bristande impulskontroll och kanske en kulturell bakgrund där den upplevda hedern är viktig.

Eftersom gärningsmannen är såpass ung, så förväntar jag mig INTE att gärningsmannen hängs ut som person. Däremot är det relevant att media publicerar om den mördade var det tilltänkta offret, om det fanns tidigare gruff mellan gärningsman och offer. Varför inte om gärningsmannen utsattes för mobbing av offret. Eller om det fanns vissa inslag i gärningsmannens uppfostran som medförde att impulskontrollen var låg eller ställde krav på att gärningsmannen skulle ”skydda” sin heder.

Allt detta är relevant, utan att hänga ut gärningsmannen som person. För hur ska vi annars förstå skillnaden i motiven mellan Trollhättan och Broby, om man inte kan diskutera just motiv och bakomliggande faktorer?

Så kära media, upp till bevis. Vill ni beskriva verkligheten som den är, eller ska ni fortsätta att glo på kartan och hoppas att den fortfarande stämmer?

Själv ger jag mina barn rådet att undvika alla personer som ingår i ”hederskulturer”, då jag anser att dessa patriarkala strukturer hindrar mina barn från att få en demokratisk och jämlik värdegrund.