En krigsförklaring

Nämligen att det finns många, många länder i världen som inte respekterar sina medborgare och deras mänskliga rättigheter. Detta tvingar många att söka sig till Europa i jakt på ett bättre och friare liv. Som ett led i sin strävan efter detta, så dör många människor på Medelhavet. Det är så illa att vissa hävdar att det är jämförbart med Auschwitz.

OM det är så illa som Auschwitz så har vi en historisk skyldighet att göra något åt saken. Detta något kan INTE vara att vi utarmar de välfärdssystem som finns i de flesta EU-länder. Det är fel väg att gå. För till slut sprider sig orsaken till misären även till våra europeiska länder. Nämligen en fanatiskt allomfattande religion med en ideologi som är totalitär och helt i strid med de humanistiska värderingar som vi säger oss hålla högst av allt. Här finns ingen relativism, endast digitala fakta. Är man för eller emot individers frihet, demokrati och de universella mänskliga rättigheterna?

En gång i tiden fanns det ett Tyskland som inte stod upp för mänskliga rättigheter. Resultatet blev ett världskrig som var förödande för Europa och världen. Men det var likafullt rätt att kriga mot Tyskland och pacificera landet efter kriget. Krig är inget som man startar lättvindigt, utan något som kräver eftertanke, när man inser konsekvenserna av icke-kriget.

Så vad är konsekvenserna av dagens icke-krig? Jo, att antalet flyktingar och asylsökande blir så stort i Europa att alla europeiska länder måste införa låglöneproletariat/prekariat och i princip avskaffa alla välfärdssystem och sociala stödsystem. Dessutom är den allvarligare konsekvensen att orsaken till flyktingströmmarna kommer inte att försvinna från flyktingarnas hemländer.

Livegenskapen i Eritrea fortsätter. IS/DAESH kommer inte att sluta på grund av att delar av rörelsen är icke skiljbar från den motståndsrörelsen som krigar mot al-Assad. I Libanon fortsätter miliser att skapa instabilitet genom att inte tillåta en funktionell statsbildning. I Iran fortsätter förtrycket av oliktänkande. I Afghanistan fortsätter det patriarkala förtrycket av kvinnor och barn i kombination med sexuellt våld. Palestinierna bekrigar varandra genom al-Fatah och Hamas på respektive territorium. Saudiarabien både statsfinansierar och privatfinansierar moskebyggen i Europa, terroriströrelser och skapar instabilitet i randstaterna mellan EU och den islamiska världen. De gamla sovjetiska republikerna betraktas fortfarande som vänner, eftersom de har gemensamma fiender med USA och EU, oavsett deras dysfunktionella demokratier. Många afrikanska länder är i praktiken diktaturer baserade på etnicitet, politisk inriktning eller allmän korruption och misshushållning av länderna, trots otroliga naturresurser och arealer.

En statsman måste ibland väga för och nackdelarna med kriget och icke-kriget. Nu kommer vi till den kritiska frågan, kan vi verkligen säga att alla ovan räknade länder och kontinenter inte bedriver ett sådant förtryck av sin befolkning att vi har faktiskt en skyldighet och ett ansvar att göra något åt saken. OM det är så att vi har skyldighet och ansvar att föda och husera alla de människor som har resurserna att fly, har vi då ett icke-ansvar för de som är kvar i misären?

Jag vill hävda att ansvaret och skyldigheten är reciprok, dvs. man kan inte bara vara delvis ansvarig och skyldig. Antingen är man det eller inte.

OM vi antar att vi har en skyldighet och ett ansvar, varför identifierar vi inte vilka länder det handlar om? Kallar dem för deras rätta namn, skurkstater och människoförtryckare. Lösningen är inte att ta hit alla från misären.

Lösningen är tyvärr att vi måste åtgärda problemen i skurkstaternas hemländer. Europa består idag av en halv miljard människor. Skurkstaterna har kanske två miljarder människor. Kan vi ta hand om alla? 10%? Mer? Mindre? Någonstans går smärtgränsen för asyl, som ingen ansvarig politiker vill definiera. Det är som på gymmet, du kan alltid lyfta ett kilo till…….. eller?

Lösningen är faktiskt att gå ut i krig. Precis som tyranniet i Tyskland var tvunget att kastas ut med våld, så måste dagens tyranner kastas ut med våld.

Den teknologiska nivån för krigföring är skyhögt högre bland europeiska länder jämfört med skurkstaterna, så frågan är, varför inte?

Då kommer det säkert invändningar att internationell rätt medger inte offensiva krig. Men samtidigt har vi också en ”responsibility to protect”. Denna skyldighet måste gälla även de som drunknar i Medelhavet. Lösningen är inte att vi fördelar resurserna i Europa så tunt att det blir en allmän misär här, utan att vi löser problemen på plats, så kan de nyttja sina resurser för att förbättra sina länder.

Kriget kan vinnas.

Men vill och vågar vi? Nej, precis som Chamberlain så tror många att man kan prata till sig fred. Tyvärr är det så med psykopater som med galna hundar, att ibland fungerar bara en lösning.

Historien har visat i Auschwitz, Treblinka, gulag, den långa marschen med mera att ibland fungerar det bara med en sak för att få bort förtrycket.

KRIG.