Vem ska ha rösträtt egentligen?

Bloggrannen Cornucopia har ett inlägg med en intressant observation, nämligen att i en funktionell demokrati har sällan regeringen mer stöd än precis över 50%. Den intressanta observationen är att om vi lite omskrivet skulle kalla vissa demokratier för lite mindre funktionella, så har de regeringar med avsevärt högre röstetal i procent.

Gott nog så, att funktionella demokratier verkar ha ett sådant valutfall. Men en av kommentarerna frågade om det var odemokratiskt att tycka att man skulle ha rösträttsvillkor som det var före 1937.

Jag tänker inte analysera hur situationen var före 1937, men frågan i sig är legitim. För om vi funderar på principen, så är det faktiskt så att vi begränsar rösträtten på några ganska specifika sätt. Ett är myndighetsåldern. En annan är medborgarskap för att få rösta till riksdagen. Men grunden för rösträtten bygger också på det samhällskontrakt som finns mellan de som röstar och de som representerar väljarna i de olika politiska församlingarna.

Om vi tar principen för samhällskontraktet, så kan man väl säga att som medborgare, så förväntas du kosta när du är ung, du förväntas producera i intervallet 20-70 och därefter kostar du igen. Men principen är att när du producerar, så betalar du för dina barn genom skattesedeln och din pension sparas från din livsinkomst. Ja, jag förenklar lite, men det är principen som är viktig. Och det är att du bär dina egna samhällskostnader över din egen livscykel.

Men vad händer idag då, med allt fler arbetslösa, marginaliserade grupper och andra, som aldrig kommer att bära sina egna kostnader under sin livscykel i nationalstaten Sverige? Låt oss säga att vissa kommuner råkar ha väldigt många nyanlända. Dessa får efter tre år välja i kommunalvalet. Och kan ställa krav genom sin valsedel. Vad händer då? Sannolikt kommer det att bli andra prioriteringar i den väljarkåren än i en kommun där alla bär sin egen kostnad.

Eller om jag ska vara riktigt brutal. Om man inte bär sina kostnader, ska man då förvänta sig att ha rätten att bestämma prioriteringar som det allmänna har gentemot kommuninvånarna?

Här kommer mitt förslag till vem som ska ha rösträtt enligt en lite modernare modell.

Rösträttsåldern höjs till 21år. Detta baserat på att föräldrar har fortfarande försörjningsplikt gentemot sina barn som är 18 år och bor hemma och/eller studerar. Har man inte ansvaret för sin egen försörjning, så ska man inte heller få rösta.

Därmed kommer vi till att den som lever på försörjningsstöd ska inte heller ha rösträtt. Låter orättvist? Egentligen inte, för om du lever på andras skattepengar till 100%, varför ska du då ha rätt att prioritera hur andras skattepengar används?

Observera att jag har inte med stöd som A-kassa eller försäkringskassa här. Dessa åtgärder är temporära och tidsbegränsade. Dessa ska inte ta ifrån en människa rätten att rösta.

Sen kan vi kanske sätta ett skuldtak också till det allmänna. Är du skuldsatt hos det allmänna över ett visst belopp, säg en miljon kronor, så ska du inte heller ha rösträtt. Och då menar jag inte skulder till SBAB eller sådant, utan skatteskulder och liknande skulder.

Visst, en regering behöver inte mer än 50,1% av valmanskåren, men kom ihåg att den regeringen blir inte heller bättre än 50,1% av valmanskåren. Eller om man får tro Cornu, kanske inte ens en bättre regering än 33% av väljarkåren.