Först börjar man med att faktiskt tala mot egen sak, genom att hävda att man måste ha en krisberedskap mot reella säkerhetshot. Men sen så hävdar man att Försvarsmakten är varken fredsfrämjande eller fungerande till det syftet.
Nu ska vi se vilka reella hot som finns.
Fakta 1; Krim har annekterats i strid med folkrätten av Ryssland.
Fakta 2; Lavrov har i Izvestija antytt att man kommer att erkänna val i de så kallade självständiga republikerna Donetsk och Luhansk (Novorossija).
Fakta 3; Ryssland har en militär doktrin som är milt uttryckt något offensiv och även obalanserad.
Men varför ska Fi bry sig om en yttre fi som är farlig och instabiliserande på riktigt, när man kan raljera om så kallad pittmätning.
Dessutom verkar Gudrun vara riktigt histiorelös, genom att hävda att det var tack vare feminismen, dvs. Socialdemokratiska kvinnoförbundet, som Sverige avstod från kärnvapen. Det var kanske en bekväm ”sanning” på den tiden, när Sverige skulle vara alliansfritt i fred för att vara neutralt i krig. Förklaringsmodellen passade helt enkelt historieskrivningen på flera plan. För i praktiken så avstod Sverige från kärnvapen genom en överenskommelse med USA, där Sverige i praktiken var under USA:s kärnvapenparaply, precis som de andra västliga nationerna.
Dessutom, så tror väl Gudrun inte på riktigt att Ryssland hade annekterat Krim, om Ukraina hade haft kvar sina kärnvapen? Eller för den delen försökt skapa Novorossija?
Hela problemet i Gudruns resonemang är att hon tror att den svaga måste börja nedrusta först och att den starke ska följa efter, då man känner sig moraliskt förpliktigad att göra detta.
Då har jag ett tankeexperiment som Gudrun och hennes Fi-vänner kan göra. Skriv en lapp på ytterdörren där det står följande text.
”Hej. Jag är en god människa som tror på alla människors inneboende godhet och hederlighet. Därför har jag valt att inte låsa min ytterdörr, för att visa min tro på mänsklighetens inneboende godhet. Om du öppnar min dörr så kommer jag inte heller att ringa till polisen, eftersom jag litar på att vi kan ha en dialog om din situation och vi kan säkert lösa den med lite jämnställdhet, ett miljöprojekt och kanske till och med någon form av utjämning av privata tillgångar.”
Men det är klart, en sådan skylt lär vi aldrig se hos en Fi-politruk, eller väljare heller, för den delen. För innerst inne vet även en Fi-hen hur mänskligheten fungerar.
Problemet är att Gudrun vill hålla på med ovidkommande saker och bekvämt glömma bort realiteter. För det är trots allt så att det är enklare att diskutera skitsaker än att lösa riktiga problem.
Och riktiga problem är aldrig behagligt att lösa.