Vi bör ha en tes om att två motsatta saker kan inte vara sant samtidigt.
Då tar vi det här med invandringen, och om Sverige tjänar på den, eller om Sverige betalar för sin generositet.
Det grundläggande påståendet från de flesta riksdagspartier är att Sverige tjänar på invandringen. Man har argumenterat så hårt om detta, att SD är i praktiken pariastämplade, när de påstår att invandringen faktiskt KOSTAR pengar för samhället. Inte att vi tjänar på det. Det har gått så långt att regeringen kände sig nödgade att bemöta så kallade sverigedemokratiska lögner med en hemsida.
Sverigedemokraterna å sin sida hävdar bland annat böcker som Låsningen och Invandring och mörkläggning.
Vi kan alltså med helt vanlig logik konstatera att moderaternas sanning att man tjänar på invandringen kan inte vara sann om sverigedemokraternas påstående att invandringen kostar pengar är sann.
Så låt oss anta att moderaterna har rätt, vi tjänar pengar på invandringen. Så varför kommer invandringen helt plötsligt att kosta mer pengar, enligt Reinfeldts sommartal?
Om vi lyssnar på Reinfeldts sommartal, så kan vi konstatera att han lovar INGA reformer, utan uppoffringar för att hjälpa människor på flykt.
Då tar vi och tittar lite på statistiken under Reinfeldts regering. Enligt migrationsverkets statistik, så har vi under Reinfeldts regeringsperiod 2006-2013 tagit emot cirka 406.000 flyktingar som har fått uppehållstillstånd. Kostnaderna för dessa var tydligen så små att man har lyckats införa hela fem stycken jobbskatteavdrag och ha en riktig Pippi Långstrumpeekonomi. Imponerande, måste jag säga. Men det som är frapperande i statsministerns (snart f.d.), är att helt plötsligt kan kanske en tioprocentig ökning av denna summa, dvs. en ökning på kanske 40.000 flyktingar under kommande år medföra att den svenska ekonomin inte medger någon form av reformer.
De nya moderaternas valstrategi har helt klart en brist. Nämligen att den är inte sanningsenlig. Det är okej att säga att invandringen kostar, om den kostar pengar. Vilket den gör, men man vill inte erkänna det. Detta faktum är lika sant som de nya moderaternas kampanj om hur socialdemokraterna kommer att förstöra Försvarsmakten, när det är klart konstaterat att nymoderata satsningar har lett till en allvarlig utarmning av svensk försvarsförmåga.
Men det är kanske så enkelt att moderaterna har bevisat sin oförmåga att hantera det som kallas för realpolitik. För realpolitiken säger att det är svårt att skapa nya jobb på en privat arbetsmarknad, där nyanlända inte kan konkurrera med gymnasie- och högskoleutbildade svenskar. Realpolitiken säger också att Putin håller på och kriga här och nu och inte om 10 år.
Jag tror att det vi ser nu är de nya moderaternas systemkollaps, där man har nått vägs ände vad gäller hur länge man kan styra sitt land med ”kommunikationsbudskap”, problemformuleringsföreträden och stöd från ett näringsliv som önskar lägre löner och försämrade välfärdssystem.
Moderat betyder enligt Svenska Akademiens ordlista följande;
måttfull, hovsam, sansad, präglad av konservativ grundsyn
Nu ser jag inget måttfullt eller sansat med de nya moderaternas politik. Den konservativa grundsynen begravdes nog med Bohman. Det vi har kvart är ett ultraliberalt parti som arbetar hårt för att avskaffa alla komponenter av nattväktarstaten och som dessutom verkar göra sitt bästa för att importera ett nytt och billigare proletariat för kapitalet att nyttja.
Det hela beskrivs ju i "det sovande folket", det handlar om att knäcka ryggraden på den offentliga välfärden. Plus att det ger Krisstämpel, vilket "analytikerna" trodde borgarna vann sist på, fast det var Mona och Ohly och vänsterns oförmåga att se hur många med lägre lön pressas av invadringen.