We shall overcome, eller inte?!

Ibland tror jag att vissa akademiker har blivit så insnöade i sina teorier att man har tappat kontakten med verkligheten på ett högst oroande sätt. Nu har före detta professorn Lars Ingelstam uttalat sig om Alliansens obefintliga ”satsning” på försvaret med skarp kritik.

För det första kan vi konstatera att trots att Ingelstam har varit professor i teknik och därmed torde vara väl förtrogen med teknisk nomenklatur, så kan han inte skilja på en raket och en kryssningsrobot. Nåväl, det visar kanske bara att han har skrivit sitt inlägg i affekt.

Hur som helst, kontentan är att Ingelstam vill satsa på det som han kallar ”fredspolitik”. Om vi analyserar vad ordet fredspolitik innebär, så kan vi anta att den innebär att vi ska bibehålla freden i Sverige i första hand och helst också i vårt närområde.

Vilken fredspolitik förordar då Ingelstam.

1. Beslutsamma åtgärder för förtroende och avspänning.

2. Seriösa förhandlingar med Ryssland.

3. Bygga ut de kommersiella, kulturella och diplomatiska kontakterna.

4. Demokratibistånd till regionen (Ryssland?).

5. Samarbete kring kustbevakning, miljövård, turims och energiförsörjning.

6. Samarbeta inom ramen för OSSE, där Ryssland ingår.

Och här kommer sågningen.

1. Vilken form av förtroende saknas idag mellan Ryssland och Sverige/EU? Jo, den ryska ledningen har gott och väl förstått att Sverige och EU-länderna är relativt transparenta och funktionella demokratier med val som får hyfsat demokratiskt utfall. Då kan vi verkligen fråga oss om den nuvarande nomenklaturan anser att en sådan demokrati är eftersträvansvärd? Jag tror att så länge som vi inom EU har funktionella demokratier, så kommer den ryska ledningen ALDRIG att känna förtroende för oss, eftersom det skulle hota deras makthegemoni inom Ryssland.

2. Vad ska vi förhandla om? Hur många länder som ska återinförlivas i Sovjetunionen 2.0? Det finns inget att förhandla om, eftersom Ryssland har INVADERAT ett annat land och införlivat delar av det i Ryssland, helt i strid med folkrätten. Det är ungefär som om den gode professorn skulle förhandla med en inbrottstjuv och säga att det är ok att stjäla professorns dator, TV och iPad, men lämna gärna kvar bordssilvret.

3. Med tanke på att 50% av svensk olja kommer från Ryssland och att vi i modern tid har haft handel med Ryssland i ganska stor omfattning, så är det svårt att se hur man skulle kunna bygga ut den kommersiella delen ytterligare. Korruptionen i Ryssland har medfört att många företag har dragit sig ut från marknaden i Ryssland, eftersom man anser att de ekonomiska riskerna är för stora. Det är antagligen bara en tidsfråga innan den ryska ledningen fattar beslut om att förstatliga alla utländska företagstillgångar i Ryssland. Vad gäller kulturellt utbyte, så misstänker jag att svenska teatergrupper med HBTQ-inriktning eller queerkonst inte skulle falla vare sig den ryska ledningen eller det ryska folket i smaken. Diplomatiskt är det också svårt att se hur Sverige eller EU skulle kunna göra större ansträngningar gentemot Ryssland.

4. Den käre professorn har helt missat att Ryssland har stiftat lagar MOT utländska organisationer som bedriver verksamhet i Ryssland. Dessa organisationer ska anmäla sig som utländska agenter hos relevanta ryska myndigheter. Låtar inte som om demokratibistånd är framkomligt i Ryssland. Vad gäller omgivande länder, så har dessa demokratibistånd skötts i stor omfattning genom EU. Och vad den ryska ledningen anser om EU och demokrati torde stå ganska klart för var och en.

5. Låter professorn räven vakta hönshuset? Eller man tycker kanske att det vore ok om den ryska marinen skötte svensk kustbevakning?

6. De ”frihetskämpar” som har kidnappat OSSE-personal i östra Ukraina skulle säkerligen lyda Rysslands minsta vink avseende den kidnappade personalen. Men det framgår med tydlighet att man är inte intresserade från rysk sida ens att lösa det här problemet. Så OSSE används av Ryssland endast när det passar rysk politik, annars verkar det inte vara så viktigt.

Så, vi kan inte prata vett till den ryska ledningen, lika lite som vi kan prata vett till en bankrånare. Då ringer man polisen, och om polisen inte har rätt utrustning, så ser vi till att utrusta polisen på rätt sätt.

Vi kan inte sjunga ”We shall overcome!”, om rånaren redan finns inne i huset. Då gäller det att vara tillräckligt avskräckande för rånaren att rånet avbryts.

Sovjetunionen 2.0 är inte önskvärt, vare sig för det ryska folket och de länder som den ryska ledningen avser att annektera.

Slutligen önskar jag att nyttiga idioter som Lars Ingelstam avhåller sig att debattera sådant som de inte förstår sig på. Vilket verkar vara rysk realpolitik i det här fallet.