För vad är väl inte värderingar om inte den socialiseringsprocess som föräldrar, skola och samhället bidrar till under ett barns uppväxt. Störst inverkan har naturligtvis föräldrarna, eftersom de tillhör kärnfamiljen. Även om vissa på den flumvänstra kanten skulle vilja hävda att dagis och skola är viktiga i denna process. Men oaktat detta så är det nog så att föräldrarna har både det största ansvaret och påverkansmöjligheterna i denna process.
Vi kan konstatera att etniska svenskar verkar vara en väldigt unik folkgrupp när det gäller värderingar, om vi tittar till WVI.
Etniska svenskar är alltså ur ett internationellt perspektiv helt unika när det gäller sina värderingar. Man fruktar ingen gud, då man inte tror på någon. Den individuella utvecklingen står i fokus för de strävanden som man har. Kort och gott, en kultur som baseras på individualismens självförverkligande.
Vi kan jämföra oss med människor i vårt närområde, säg våra EU-grannar. Hur ser värderingarna ut där?
Redan inom EU-familjen kan vi konstatera att värderingarna börjar distansera sig från våra svenska värderingar på ett högst påtagligt sätt. Man börjar faktiskt tro på gud och att man inte ska fokusera på självförverkligande i första hand.
Sen tar vi en liten titt på de invandrare som har kommit till Sverige från 70-talet och framåt. Vilka värderingar har dessa människor.
Lägg särskilt märke till att värderingarna börjar närma sig diametralt motsatta ändan av skalan. Då har jag ändå aktivt valt att INTE ta med lite mer islamistiska värderingar. Även om vi vet att det förekommer hos en del muslimer en önskan om att se islam som ett fundament för samhällsbyggnad och inte som en individuell religion. Behöver jag säga länder med den typen av värderingar också finns med på skalan. Se på Pakistan, Egypten, Algeriet och Bangladesh, som exempel.
Det är väl ingen som tror att bara för att en invandrare eller flykting flyttar till Sverige, så byter man helt plötsligt värderingar som är förenliga med den svenska värdegrunden? Lika lite som att om en svensk åker till Egypten på semester, så får hen egyptiska värderingar.
Här närmar vi oss egentligen den friktion som finns mellan den svenska värdegrunden och andra värdegrunder. Nämligen att svensken projicerar sina värderingar på invånare i Sverige, som kommer från ett helt annat kulturellt kontext, även sådan som är diametralt motsatt till den svenska.
Denna projektion är nog den värsta formen av rasism från just de som tror att de försvarar mångfalden. Visst är mångfald bra i många stycken, men det skapar också friktioner som MÅSTE lösas, för att man ska bibehålla ett stabilt samhälle. Mångfaldsförsvararna verkar tro att bara de är kulturrelativistiska, så har de löst friktionsproblemen i samhället. Inget kunde vara mer fel.
Om svenskarna avser att bevara ett någorlunda stabilt samhälle, så måste de inse att det finns egentligen bara två alternativ för att lösa de friktioner som finns mellan så olika värdegrunder i samhället. Nämligen att antingen så förflyttar sig svenskarna ner från sin position i WVI, eller så ska man försöka flytta invandrarna närmare svenskarnas position i WVI. Allt annat leder till kulturrelativism och långsiktigt svåra friktioner i samhället.
Tyvärr så är många svenskar så självgoda att de anser att det räcker med lång vistelsetid i riket, så kommer alla att inse förträffligheten i just den svenska värdegrunden. Men då har man glömt att den största påverkar finns just i hemmet, dvs. föräldrarnas påverkan av barnen. Och det skapar beteendemönster som en svensk inte förstår, men är helt rationell i det kulturella kontext som barnen befinner sig i.
Om vi tittar på den delen av skalan, där man verkligen tror på gud, är det då någon som tror att man inte skulle påverkas av präster och imamer och deras läror? Eller om det är en kultur med hård konkurrens för att överleva och skaffa sig välstånd, är det då någon som blir förvånad över att dessa kulturer belönar våldsanvändning eller hot om våldsanvändning för att uppnå sina mål.
Min slutsats är att den svenska värdegrunden är mycket bra, eftersom det bidrar till ett relativt stabilt samhälle. Frågan är bara hur man ska hantera de invånare som inte delar den svenska värdegrunden. Kulturrelativism eller assimilation är ungefär de alternativ som finns. Kulturrelativism leder till icke-demokratiska fenomen där allas lika rätt och värde kommer att skilja sig. Assimilation leder till att man måste få invandraren att acceptera svenska värderingar.
Politiker som väljer att blunda för dessa skillnader i värderingar kommer tyvärr att leda till ett samhälle med allt fler konflikter.
Tack för intressant visualisering.
Ja, inte direkt några nyheter…..
Frågan är hur många svenskar som inser vad du noterar?
Och reflekterar?!
Bristen på reflektion kallas idag för rasism, svensk rasism…
Fast det är ju inte rasism, utan en avvikande kultur.
http://familjejordbruk.blogspot.se/2014/02/hastmannens-sista-strid.html
Kom att tänka på Roslings motsvarande patenterade framställning av befolkningstillväxt med mera. Då kanske det kunde påvisas hur hela övriga världen är på väg upp mot det högra hörnet där Sverige är. Det är väl åtminstone vad svenska folket tror.
Tänk vad det gått fort. När jag växte upp på 40-talet var det minsann Survival values som gällde. Man skulle vara tyst och lyda. Nu vill svenskarna ha in främmande folkslag för att "berika sig", få nya upplevelser – ingen tanke på Survival: "vi har råd, vi har det så bra".
Men det börjar ju skifta i denna värderingsdimension åtminstone på sina håll i Europa nu när det blivit knackigare.