Vindkraftsdrömmen, eller varför Miljöpartiets dröm om vindkraft inte är hållbar i längden.

Miljöpartiet har ju en vurm för det som de kallar för hållbara energisystem. Men det är tyvärr en flummig dröm, som får fortsätta vara en dröm. Jag ska förklara varför.

Vindkraften är säkerligen det energislag som många miljöpartister verkar förorda som det bästa av alla världar. Det är till och med såpass viktigt att man har skrivit om det i DN, tillsammans med Stefan Löfven. Klimatet är som alltid, ett alibi för miljöpartiet. Ska vi då se hur det ser ut idag?

Jag rekommenderar först och främst att man tittar till Vindkraftsbranschens hemsida för att se lite riktig statistik om vindkraften i Sverige. För 2012 är all statistik tillgänglig, så vi kan väl titta på den.

Idag producerar vindkraften ungefär 7,1TWh/år, enligt statistiken för 2012. Den produktionen var fördelad på 2403 stycken vindkraftverk. Inte så särskilt imponerande, om jag får säga så. En modern kärnreaktor kan generera 1-2TWh/år. Så alla dessa naturförskönande vindkraftverk motsvarar alltså tre eller fyra moderna reaktorer. Observera att ett kärnkraftverk har oftast flera reaktorer på ett ställe.

Miljöpartiet pekar också på framgången för det tyska energiewende, som innebär att Tyskland kommer att stänga av sin kärnkraft. Men alternativet lär inte bli miljövänligare. Och om Tyskland ska fortsätta som industrination, så lär de behöva importera till exempel kärnkraft från Sverige eller Frankrike. Men det är ju ett NIMBY (not in my backyard) fenomen i så fall. Till och med svenska vetenskapsmän rekommenderar att vi INTE ska följa Tysklands exempel.

Så, vad är det då för fel på miljöpartiets drömmar om hållbar el med hjälp av vindkraftverken då? Låt oss anta att vi nöjer oss med vattenkraften som reglerkraft i Sverige och att vi avvecklar kärnkraften helt och hållet. Idag får vi cirka 60TWh/år från kärnkraften. Och om vi extrapolerar vindkraftens expansion till denna nivå, så skulle det innebära i en snabb överslagsräkning att vi skulle behöva bygga 30.000 stycken vindkraftverk i Sverige. Här kommer vi till bristen i vindkraft som system. Det är nämligen så att vindkraften är av nöd och tvång distribuerad över en mycket stor yta. Vindkraftverk har rotordiametrar på 90 meter eller mer. Det betyder att transportvägen fram till kraftverket måste klara av ett 90 meter långt rotorblad. Fundera på hur många vägar som klarar av sådana transporter. Så förutom att man ska transportera dessa rotorer, så finns det också ett mycket omfattande underhållsbehov för vindkraften. Man räknar med att 10% av alla kraftverk står stilla på daglig basis, dvs. bidrar inte till produktionen och kräver underhållsinsatser. Ett exempel är att VARJE kraftverk behöver byta sina växellådor ungefär vart 6-8:e år. Det är bara att konstatera att om det stämmer, så kommer logistiken för tillverkning, transport och installation av växellådor bli ganska omfattande. Om vi antar att det tar en vecka att byta växellådan i ett kraftverk, så betyder det att cirka 150 vindkraftverk står stilla hela tiden och behöver servas. Och det här gäller endast växellådorna. Bara att läsa om alla andra underhålls- och reparationsåtgärder som händer i verkligheten, så inser man lätt att det blir en mycket stor underhållsorganisation med MYCKET stora transportbehov, som kräver fordon, som inte kan vara eldrivna. Till skillnad från kärnkraften, som finns på ett fåtal ställen och kan vid behov försörjas av järnvägstransporter.

Om miljöpartiet vore ärliga och verkligen ville minska CO2-utsläppen, så skulle de verkligen vilja modernisera den befintliga kärnkraften, om de vill påverka klimatet.

Men tyvärr, så är miljöpartiet likt don Quijote helt fokuserade på sina vindmöllor, inte vad som ger reell skillnad i verkligheten.

Men livscykelanalys och andra realiteter har väl aldrig varit ett hinder för en politisk filosofi som närmar sig Lysenkonismen i sin verklighetsförankring.