http://www.dn.se/nyheter/sverige/fa-kommuner-vill-ta-emot-flyktingbarn
Den första frågan är om vi pratar om barn i den meningen som de flesta associerar till. För det första är Sverige ett av få länder som INTE genomför åldersbestämning av barnen. Dock kan vi notera att många andra länder som infört åldersbestämning har fått kraftigt minskat antal ensamkommande barn som söker asyl. Det är en indikation på att de flesta ”barn” inte är under 18 år utan just äldre. Sen kan man ju reflektera över hur man lyckas ta sig till Sverige från sitt hemland utan att passera ett annat Schengenland innan. Men nej då, det är synd om ”barnen” enligt media och den privata industrin som omhändertar dessa ensamkommande barns boende och uppehälle.
Här vill jag uppmana Lars Ohly m.fl. att göra en jätteinsats. Hur kommer det sig att man är kritisk till vinster i sjukvården och skolan, men inte i flyktingindustrin? Kan det bero på att många partikamrater på den röd-gröna planhalvan är inblandade i flyktingbranschen? Varför inte utreda självkostnadspriset på boendet med mera och sen bara betala en skälig vinst på verksamheten, säg 10%? För det är väl ingen bärande idé i längden som kräver nyinvesteringar av stora mått som bedrivs? Eller räknar man med att ta emot ännu fler ”barn” i framtiden? Eftersom det är offentligt finansierad verksamhet så kommer den inte att bidra positivt till handelsbalansen. Det enda som kommer att utvecklas positivt om flyktingbranschen expanderar är procenttalen på din skattesedel!
En sak är helt säker. Jag är för arbetskraftsinvandring där människor har kvalifikationer för bristyrken. Men idag verkar arbetskraftsinvandringen bestå av människor som arbetar i yrken med låga eller inga kvalifikationskrav. Läs Migrationsverkets statistik från 2010. Mycket märkligt att det bland landets ca 8% arbetslösa inte finns någon som kan genomföra dessa arbeten. Och enligt vissa så finns det bara hjärt- och hjärnkirurger som kör taxi i våra storstäder. Ursäkta, men vore det inte på plats att genomföra en kvalitétssäkring av dylika ”doktorer”. Och ja, jag tror att de flesta av oss vill kunna kommunicera med vår läkare på svenska så att vi förstår varandra och att vi kan både beskriva våra symptom och att man förstår läkarens ordination.
Nu tror ni att jag raljerar. Själv har jag upplevt en lokal medicine doktor i tredje världen som förskrev vitaminpiller till en patient som uppenbarligen led av matförgiftning. Och självklart blev patienten sämre. Först när jag ingrep så fick patienten Ciprofloxacin och blev genast bättre. Jag är helt övertygad om att den lokala universitetsexamen i medicin inte riktigt räckte till för att nå upp till svenska kvalifikationsnivåer. Men det är helt ok för mig om du vill åka till ett land i tredje världen och verkligen tror att du ska få bra vård. Försäkringsbolagen är väldigt pigga på att evakuera människor med ambulansflyg från just dessa länder av en anledning. Och det är pengar. Om lokala läkare vore så bra, varför skulle inte försäkringsbolagen låta patienterna omhändertas lokalt? Fundera på det…..